En lycklig Emma.


Jag ska vara som färger, som bara syns på natten.

Det är natt/morgon. Jag mår bra men kan inte sova/vill inte sova. Behöver tid, tid att tänka vad jag vill med mitt så kallade liv. Mitt soundtrack för timmarna är Jag är inte rädd för mörkret. Och ja Jocke, den är genialisk.

Samtidigt som jag mår bättre än vad jag gjort på länge då jag har mina fantastiska vänner och nytt från mina bästa och då jag börjat använda orden "åh(är åh ett ord?)", "fantastisk" och "fint" överdrivet mycket. Men det är de bästa adjektiven som jag vet så varför inte?. Så svider hjärtat, varje gång jag ser kärlek på film eller på offentliga platser där de sitter med benen lagda över varandras knän och händerna knutna till varandra saknar man det, närhet. Även om jag inte saknar dig längre på samma sätt så finns det ingen annan som jag kan "jämföra" med när jag ser och hör kärlek, alla andra är som bortblåsta. Och jag kommer ångra mig vid tillfällen senare idag att jag någonsin fortsatte att skriva om dig, du är ett avslutat kapitel för länge sedan. Jag tycker inte ens om dig.

Nåväl. Nu börjar albumet om igen och jag ska lyssna ännu en gång och försöka se framåt i mitt liv.

Foto: Jenny Stjernström

Kents presskonferens.


Foto: Jenny Stjernström

Nu har hysterin lagt sig och jag kan börja inse vad jag och Emma var med om i tisdags. Ställde även en fråga till dem, aldrig varit så skakig när jag pratat med någon. Efter konferensen var det foto-tilfälle men jag fick panik och helt plötsligt var alla på scenen och jag missade att få bra bilder. Har en ev. bild på Joakim men den är långt ifrån bra. Vi gick hem galet lyckliga och med en goodiebag bestående av deras nya tygväska, digipack av nya albumet samt 999-vinylen. En timme senare satt vi och åt lunch på en resturang och insåg inte att vi för en timme sedan satt fyra meter ifrån självaste Kent.

Ett efterlängtat paket.


Jag har så mycket att göra hela tiden, så mycket tider och datum att passa + ett stort nationella prov i Svenska B på onsdag som är betygsavgörande och en massa inlämningar och ansökningar till högskola och universitet. Jag får panik, därför var det fint idag att få paket, ett paket jag väntat på ganska så länge nu. I morgon ska jag och Emma göra något helt ut över det vanliga.

Hoppas det är toppen med er!

En bänkrad i en rastlös sen april.



Jag orkar inte berätta allt samman igen men kan säga att jag spenderade nästan hela min fredagsnatt vid busshållplatser, bussar och en bensinmack, bara för att sl.se-appen inte ville följa verkligheten. Det slutade med att min snälle far kom till bensinmacken kl fyra på morgonen och hämtade mig. Jag slösade sjutton kronor på varm choklad den natten också som inte var varm choklad utan varmt vatten + oboypulver, det var inte speciellt gott.


Ps: har ni märkt att jag har det lite vårblommigt här till höger?

Tika Masala, inomhuspicknick och ett hemmagjort pictionairy.



Ni fina som besöker novemberdreams är bäst och för er skull om ni bryr er så ska jag berätta vad jag gjorde i fredags kväll fram till midnatt. Jag tog mig (efter att ha fått reda på att jag skelar och behöver glasögon) till Anna (och Erik) på Gärdet. När jag kom dit efter en fin vägbeskrivning av Anna fick jag en vindrink och så satte vi oss ner och åt på en matta. Johanna var också där. Hur mysigt som helst att sitta på golvet och äta, som inomhuspicknick ungefär. Det vart Tika Masala och baguette (ja,jag googlade hur det stavades) som var hur gott som helst. Senare kom Erik hem framåt niotiden och då spelade vi Pictionairy där Johanna hade ritat spelplanen och vi slumpade vad vi skulle rita från en hemsida och våra spelpjäser var olikböjda gem, man tager vad man haver sägs det. En himla fin början på fredagskvällen som senare skulle resultera i en av mina värsta freddagar någonsin, i alla fall som det kändes då. Oj så mycket text. Förlåt så mycket men jag ville så gärna dela med mig av mitt fantastiska liv.

Det är mig dom kallar Smutser.



En Kristian. En Petter. En trummis. En gitarrist. Och en massa glada tonårshjärtan dansande till bla: vill ha dig, västra frölunda, bitar, smutser och världens snuskigaste man en torsdagskväll instängda i en svettig hundrafemtiopersonerslokal på Tjärhovsgatan fyrtiofyra på Söder.

Jag sitter, plussar noll med noll.


Jag kastar tärning med djävulen.


Ikväll ska jag och Alinde dansa med Kristian Anttila.

Fina ni.

Hej på er. Lyssnar på min mysa&frysa lista och funderar lite. Jag tycker att ni har blivit ovanligt tysta här. Jag saknar era fina ord. Hur har ni det? Vet för det första inte vilka många av er är så ni som går in här vardagligen, vilka är ni? Det skulle vara så himlans roligt att få veta vilka ni är!

Vad heter du?
Hur gammal är du?
Var skriver du ifrån?
Intressen?
Vad gillar du med min blogg?
Är det något du saknar i min blogg?
Hur och när hittade du hit/till min gamla blogg o.s.v

Kram på er så länge <3

Glittervatten, kaffe, må-bra sällskap och solsken.


I söndags förmiddag kom Malin och Alinde och räddade min söndagsångest. Vi tog med oss ena hunden, solglasögon och kaffe och gick runt sjön. Vi kände oss hurtiga och bestämde oss för att stanna till på den allmäna badbryggan på andra sidan sjön. Malin hade med sig kaffe och påskmust till sig. Jag och Alinde njöt av solen istället (läs: jag). Efter en halvtimmes surrande begav vi oss hemåt igen. Jag och Alinde sa hej då till Malin som skulle till världens bästa stad dagen efter, London. Hon och hennes klass hade vunnit stipendiet dit och jag och Alinde var oerhört avundsjuka. 


Livräddare pt 1.

Hej fina ni.

Jag fick för någon tid tillbaka ett förslag av Emma att jag skulle skriva om mina vänner. Så nu tänkte jag uppfylla hennes önskan med bilder och fina ord om de som gör mitt liv värt att leva.



Maria
Lärde jag känna när jag började på innebandy 06-07 om jag minns rätt. Maria är en sådan vän som man vet att man alltid kommer ha, som säger de smartaste råden och vet bäst för mig. Hon säger det man vill att en vän ska säga när man har hamnat i trubbel. Maria bryr sig inte om vad andra tycker utan hon gör vad hon känner själv för att göra och är lite allmänt galen vilket jag älskar med henne. En fantastisk människa helt enkelt!

Sara, min finaste Sara. Det är så svårt att beskriva hur mycket hon betyder för mig. När jag började högstadiet 06 gick vi inte i samma klass men ändå på något vis via Emma lärde jag känna Sara, världens bästa och vi har varit bästa vänner sedan dess. Vi har fått gå igenom så mycket tillsammans både helt fantastiska minnen men även en del sorg. Sara är en sådan vän som man kan komma hem till utan att hon ens är hemma. När jag är hemma hos henne känner jag mig som hemma. Jag delar alla mina hemligheter och tankar med henne, hon är min andra halva och jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade henne. Jag vet att jag kommer ha henne livet ut. Hon är en sådan där vän-för-livet-vän på riktigt. 

Emma som jag träffade en morgon på roslagsbanan tillsammans med en klasskompis, vi började prata musik vilket ledde till att vi pratade Kent. Jag hade hört talas om en Hagelstorm på högstadiet och sedan fick jag köpa min första kentbiljett av henne. Allt gick så snabbt och jag märkte hur mycket jag trivdes med Emma. Tack vare att jag köpte biljetten och såg konserten med henne (och Erik) så fann vi varandra. För Emma är någon som jag har kommit hur nära som helst. vi har haft mycket svårigheter då vi missförstått varandra men det har jag nu insett att det bara fört oss närmare vilket jag är så lycklig över. Jag hoppas och tror att jag alltid kommer att ha min fina Hagelstorm.

Malin lärde jag känna via Rikard på en fest då vi pratade deeptalk och sedan fortsatte det bara på den linjen. Mitt första intryck av henne en gång när jag lunchade med Rikard och hans klasskompisar och Malin var med var att jag tyckte att hon var så sjukt himla unik och ball, redan då märkte jag att hon gör som hon vill och struntar i vad folk tycker om henne. Malin är en vän som förstår, som accepterar vilken väg man än väljer att ta, som är den starkaste vännen jag har trots allt hon gått igenom. Malin tar dagarna som de kommer och hon gör det med en positiv anda som smittar av sig och man känner alltid sig så glad och på bra humör i hennes närvaro. 


Rikard
träffade jag för första gången på skinnaviksberget augusti tvåtusentio, sedan på popaganda o.s.v. Han är en vän som ingen annan. Vissa dagar kan jag hata honom medans andra dagar tycker jag att han är helt fantastisk(vilket han oftast är). Det är nog när den där dryga retsamma Rikard kommer fram som det känns lite som syskonkärlek, alltså att man kan retas och retas men den andra vet att det bara är på skoj. Jag vet inte hur många gånger han har lurat mig i saker. En dag sa han att han älskar Justin Bieber och jag gick på det. Ja så lättlurad är jag och det vet Rikard. Han är ingen som man pratar djupa saker med, i alla fall inte jag men det är skönt att ha någon som man bara kan släppa allt jobbigt med också! Jag vet ju att han bryr sig ändå, även om han inte visar det på bästa sätt ibland. Men att trots efter en kort romans mellan oss förrförra hösten har Rikard förblivit min bästa killkompis. 

Rebecka har jag inte känt länge men trots det har jag kommit henne närmre än vad jag vanligtvis gör med folk jag inte känt länge. Vi träffades första gången på fest vid ängsholmsbadet och det jag kommer ihåg från henne då var att hon sa "lol" hela tiden. Rebecka är helt underbar och vi har mycket gemensamt, vi förstår varandra och efter de månader jag känt henne känns det som att jag känt henne i tre år redan. Jag älskar hennes humor, speciellt när hon imiterar sin pappa i norrland, så himla roligt! Varje gång jag träffar henne växer hon i mina ögon och jag känner då att Rebecka är inte någon som jag vill förlora.

Malin är en av mina äldsta vänner, var ska jag börja? Ja vi träffades i badmintonhallen när jag spelade och vi åkte på Katerineholmslägrerna tillsammans med bla. Therse. Efter några år slutade jag men vi fortsatte hålla kontakten, vi tre. Malin och jag har alltid sett till att ses i mellan åt och hela tiden hålla kontakten och uppdatera varandra om våra liv. Filmkvällar med Therese och turer i staden. För Malin (och Therse) kan jag berätta allting, det finns inget hinder för jag litar på dem till hundra procent. Varje gång vi ses är det som att tiden stått stilla, vi catchar up och det är inte pinsamt någonstans, vi vet hur vi båda fungerar och accepterar varandra. Vi båda gick i genom nitar och svartmålade ögon med skrikmusik närmast hjärtat, vi tog oss ur den fasen och vandrade vidare tillsammans. Malin är utan tvekan en av mina bästa vänner och jag är så tacksam för att jag har henne.

Amanda
är en utav mina vänner som sticker ut (på ett positivt sätt). Det finns i mina ögon ingen människa med ballare stil. Den tjejen kan klä sig i vad som helst och fortfarande vara snyggast. Amanda lärde jag känna i min skola på fotografisk bild B om jag inte minns fel, sedan började jag följa hennes blogg och vi började snacka mer och mer och vi klickade. Fikor i staden, fotolektioner i både foto B och C, luncha i matsalen, häng hemma hos Maria, fester. Amanda är lite som Maria att hon säger vad som är bäst för mig även om det är hårt att höra och hon menar alltid väl. Även om vi inte ses så ofta längre vet jag att jag endå har henne kvar och det betyder guld för mig.

Pt 2 kommer inom kort...

De finaste gubbskorna.



Bara åh. Så himla fina. Och de är mina forever and ever.

Hör du ljudet av juli där utanför?



Här om veckan köpte jag mig min tredje biljett till Kents konserter i sommar. Halva studiebidraget försvann och jag har nu ca tvåhundra kronor kvar att leva för resten av månaden. Som tur är det endast ett fåtal dagar kvar av april. Eller det känns som det. Sommaren närmar sig, studenten närmar sig, konserter och festivaler närmar sig. Ett nytt kapitel i mitt liv börjar efter studenten.

En tur på norrlandsisen.



Andra dagen åkte vi ut till mina kusiner i Notviken och gick på isen. Solen stekte och isen bara glittrade.

Ett besök vid storforsen.



Det var oerhört häftigt att vara där. Jag skulle vilja se forsen på sommaren också.

Vit.


Foto: Per Stjernström

Ja vad ska man säga. Skidoutfit? Såhär såg jag ut i backen i fredags i alla fall.

Dingersjö värdshus.



I torsdags på vägen upp till Luleå strax före Sundsvall stannade vi till vid ett kråkslott som mina föräldrar sa eller som det heter Dingersjö värdshus och åt lunchbuffé. Och jag drack hallonte efteråt, det var bland de godaste tet jag druckit. Någonsin.

Tillbaks till Stockholm.

image descriptionimage descriptionimage description

Nu är vi på väg hem igen efter fyra dagar i Luleå. Uppdaterar med bilder ikväll!

Bara jag och plogbilen är vaken.



Nu är jag i Luleå hos mina kusiner. På vägen upp började jag titta en film som jag inte orkat se klar ännu. Vi stannade även på en lunchresturang där jag drack hallonte. Idag var vi och åkte skidor i Kåbdalis och på vägen hem tittade vi och fotograferade Storforsen. Det var en fin långfredag.

God natt alla som är kvar här. kramar

Bio i kista.









Jag har nu sett Titanic på den vita duken. Wow säger jag bara. Det var så mäktigt att se sin favoritfilm på en gigantisk vit duk. För drygt 15 år sedan hade filmen premiär för första gången. Att det var 3D gjorde inte så mycket stor skillnad. Den var lika bra ändå.

Nothing on earth could come between them.

Ikväll ska jag och Karolina se Titanic i 3D. Jag är så glad att jag kommer ha sett Titanic på bio, hade gått lika bra med VHS, det är ju Titanic på bio.


...och i morgon åker jag till Luleå. finfint.

Shane gånger tre och tio minuter innan insläpp.


Iphone 4 + instagram. Se Nattkatten.

Tillbaks till promenaden.



Foto: Malin Holmgren

Jag gillar mina jeansshorts. Men även om man kan tro det har jag dem inte varje dag. Men ganksa ofta, ja. Såhär var jag i alla fall klädd under mitt och Malins dygn i Göteborg.

En natt i Mölndal.

Efter konserten tog vi spårvagn och buss till Mölndal för att få övernatta i Ellis stora enochfyrtiosäng. Det bjöds på tacos och vi såg på Mean Girls. Eller jag somnade ganska så på en gång. Dagen efter blev det sånt där gott frukostbröd med ost och Ellis farmors hemmagjorda jordgubbsmarmelad. Sedan sa vi hej då till Ellis och hennes fina hund Tarzan och tog bussen mot Göteborgs Centrum.


Kösällskap.




Jag och Malin kom till Brewhouse vid halv ett och bestämde oss för att köa till konserten. Vi hade ändå inget vettigare att göra. Vid halv tre tiden kom Ellinor och Lina förbi för att säga hej och för att ta hand om min kamera. Senast jag träffade dem var England 2010 när jag var på språkresa i Ilfracombe. Det var så fint att träffa dem igen. Ellis kom på idén att bocka av varje gång vi varit på toaletten, lite tokig blir man av att bara vänta. Även Shane från Silverstein använde den toaletten. hihi.

Ett dygn i göteborg och tonårsfunderingar.

I fredags tog jag och Malin morgontåget ner till Göteborg. Vi åkte ner för att se Silverstein på Brewhouse. Shane detikerade My heroine till mig, tårarna bara rann. Det var en fantastisk konsert. Senaste gången jag såg dem var för fyra år sedan och då var jag bara en fjortonårig liten tjej med tuperat hår och ett kryss under kinden. Färga håret fick jag inte göra för far. Iklädd nitbälten, prickiga Converse med lila-svarta skosnörern och jack skellington-tröjor med en döskallerosett i håret. Lyssnade bara på Silverstein och Kent under den tiden. Ibland saknar jag det enkla liv jag ändå levde. Vilket jag inte kände då däremot.


Konsumtion.