Allsångspremiär.


I tisdags träffade jag ännu en fin person, Cassandra.


Vi satt på ett fik i gamla stan och drack supergoda smoothies som tog cirka två timmar att dricka upp.


Så efter en massa bra prat och kroppen fylld av kokos begav jag mig vidare.


Tog Djugårdsfärjan.


Det blev lite blött.


Vackra älskade stad.


Och vips var jag på Skansen.


Det var dags för allsångspremiär!


Med vackraste Petra Marklund.
 

Och händerna mot himlen. 


Jag var främst där för fina James Blunt och han spelade Heart to heart, You´re beautiful och Bonfire heart. Tyvärr stod han där borta hela tiden så fick inte bra bilder på honom men det var väldigt fint ändå.


Albin och Kristin Amparo körde Din soldat. 

Och sånt är livet.
 
I slutet av genrepet fick jag sällskap av bästa Therese!


Ace Wilder sjöng Idas sommarvisa.


Och sin mellohit. 

Cinderella var allsångsprydd. Felstavat dock shit va pin.


Tess kom direkt från sitt jobb så hon köpte en middagswrap.

Jag hade med mig den nya singoallan med smak av jordgubb och rabarber, väldigt god faktiskt.


Andra hade champagne med sig. Det var ju premiär.


Tycker så mycket om dig och vi har känt varandra så himla länge nu.


Sedan var det endast några minuter kvar till sändning.


Efter allt var slut gick Tess och jag stannade kvar även efter webballsången om hopp att få träffa bra artister. Det var jag, en massa barn och en rosa himmel fylld med fåglar.
 

Tyvärr kom inte James ut men det var fint att träffa Petra och jag berömde henne för hennes duett med Jocke under Svart snö på Kentfest.


Sedan lämnade jag Skansen och detta bakom mig.

Med detta framför mig. Och det dödar mig lite grann att jag inte kommer kunna vara på kvällens allsång då Markus kommer dit men men jag kan inte vara med om allt.

Vegetarisk buffé på söder.


Hej hörni! 
Jag befinner mig i Hudiksvall och ska börja första dagen på mitt sommarjobb som redigerare på Hudiksvalls Tidning i morgon. Berättar mer om staden och sådant senare. 


Nu när jag har tid så tänkte jag ta med er tillbaka till måndags när jag hängde med den här fina.

Det var oktoberväder. Mitt paraply gick sönder och Linnéas flög nästan iväg.


Vi gick hit.


Och åt godaste vegetariska buffén för ett superpris tack vare att vi studerar.


Trots regnet och allt var det väldigt fint att sitta där och se ut över Stockholm.


Mätta men inte riktigt färdigpratade gick vi vidare till Waynes. Jag tog deras varma choklad med smak av apelsin, det smakade som romerska bågar, supergott. Tips tips!

Vi satt där i nästan två timmar och helt plötsligt var klockan nio.
 
En superbra kväll med en fantastisk vän!

Ni håller mig vid liv.


I fredags tog jag tåget till Oslo och Amanda hoppade på i Hallsberg. Det var dags för den nästsista Kentspelningen för i år.


De spelade på Norwegian Wood och vi behövde inte köa och vi kunde helt utan problem välja våra platser. Men det var en konstig scen med utbyggnaden i mitten som förstörde sikten.


Jag stod bra till ändå men lyckades inte få någon bra bild på Sami tyvärr. Men det var en himla fin konsert. Det var en mycket bättre spelning än den på Rosenborg live trots samma setlist. Jag saknade konfettin däremot. Dagen efter lämnade vi Oslo och Norge med bara en dag till Kentfest och den sista spelningen för oss.
  

Så var det dags för Kentfest på Gärdet i Stockholm. Jag gick med Anna och vi tog kentfestbilder vid Godhettexten och såg fina Miriam Bryant.


Drack öl och mådde bra i Heineken-tornet, även om jag hade lite ångest över att inte sitta vid kravallen.


Anna var med på min andra kentkonsert och det var så fint att se dem med henne igen. Vi lyckades ta oss till tredje raden fyrtio minuter innan Kent i alla fall. Och när Jocke började prata om att vi ses på den andra sidan kom tårar som jag inte kunde rå någonting för. När de lämnade scenen, även om jag visste att de skulle komma tillbaka fick jag en försmak av vad som skulle komma. Att Kent går av och inte återkommer.


Men såklart kom de tillbaka och jag skakade bara mer och mer, grät och hulkade. Jag tror inte att Anna förstod varför riktigt då men det var så fint att ha henne bredvid mig, hennes händer i mina under regniga M, Sverige, 747 och Mannen. Jag har aldrig tidigare gråtit så mycket under en konsert och det fick mig att förstå hur mycket fyra män från Eskilstuna betyder för mig. Jag har varit så bortskämd med spelningar att jag inte insåg att det faktiskt var slut, förrän det var det. Årets turné har varit helt fantastisk och jag har fått uppleva den med människor som känner samma sak, kärleken för världens bästa band. Nästa spelning blir min tjugonde med Kent. 
 
Ber om ursäkt till er som inte bryr er om turnén men den har betytt så otroligt mycket för mig och mina vänner. 

Markus mitt i veckan.


I onsdags mötte jag upp Emma i stan och vi strosade bland annat runt på söder och jag åt godaste och mest prisvärda lunchen på vegetariska restaurangen Chutney. De hade bara vegetariskt där. Så bäst. Finns här om någon vill besöka.
 
Sedan begav jag mig vidare hem till den här tösen och därefter skulle vi vidare till Radiohuset.

En dagens outfit på SR:s toalett. Nya pants som min mor köpte i Dublin när hon och far var där.


Färdigkissade och klara skulle vi på Musikguiden i P3 Session med...


Markus! Big suprise...


Här frågade han om någon hade vax eller annat som kunde hjälpa honom mot att få håret överallt. Jag föreslog att han skulle ta en hårtofs vilket han trodde lät som en hårborste(?) 


I stället fick han hårspray av programledaren vilket inte heller skulle hjälpa något men men.


Anna var pepp och glad!

Och vi träffade även på dessa två: Athena och Sophia. Himla fint.


Sedan var det frågestund för några fans. Bland annat Annie från den här bloggen. Träffade även Mattias från samma blogg, mycket trevliga! Och för snabbast och roliga infon om Markus, följ deras blogg.


Sedan fortsatte konserten och det var en förvånansvärd bra spellista. Bra blandning av gammalt och nytt. Och så fint med Korallreven och vintergatan igen, tröttnar nog aldrig på den.

Sedan sa vi tack och hej till Krunisen (lol hans nya smeknamn) och begav oss hemåt.

Det har varit mycket Markus de senaste två veckorna, hur bra som helst. Men nu blir det nog tyst här om honom på ett tag då jag kommer ha annat för mig i sommar, även om jag så gärna vill gå en dag på Bråvalla då Markus och Belle & Sebastian kommer spela samma dag. Och sedan vill jag mer än allt se The National, Lorentz och Markus på Way out west men det är ju ändå lång tid kvar dit så vem vet det kanske kommer gå. 

Ett par låga raringar.


Jag måste visa er mina nya skor. De införskaffade mina föräldrar för en billigare peng till mig när de var i Dublin. Jag visste precis vilka jag ville ha och jag har alltid drömt om ett par låga docs.
 
Nu sitter jag på vägen till Oslo. Ikväll är nämligen den nästsista spelningen med Kent för mig i år. Det kommer bli så tomt. Jag har verkligen skämt bort mig själv i år med alla fantastiska konserter och snart tar dem slut. Tur att jag kommer att ha någonting att göra hela lovet åtminstone.
 
Hoppas allt är bra med er och vilka ska på Kentfest?

Jag är den misstänksamma grannen.


I fredags lämnade jag Sverige och for över sundet igen, till Köpenhamn.


Vi bodde hos Michelles kusin och tyckte den här väggmålningen på vägen dit var lite rolig.

Men som ni kanske förstår så var vi där för att gå på Rosenborg Live och se Kent (+ Ásgeir och The raveonettes). Vi fick vänta liggandes vid kravallen i solen och jag brände mig ganska så mycket. Men det var värt.

Och såhär fina var dem. Mitt bästa älskade band. Och Jocke hade zebramönstrade byxor.

Vi fick konfetti under 747 eftersom det var den sista låten.
 

Dagen efter lämnade Michelle mig och Amanda tidigt. Vi sov vidare och vaknade runt två-tiden. Då drog vi in till Rosenborg slott och turistade lite.


Det var söndag och därför stängde de slottsområdet vid fem, så vi var tvugna att lämna grönskan och det fria internetet (som egentligen var anledningen till att vi hängde där).


Magarna kurrade och vi satte oss på en restaurang. Det första vi frågade var om de har wifi, därefter tog vi ett bord. Sedan var pizza det bästa och mest prisvärda tyckte vi.


En väldigt fin och dejtingvänlig restaurang. 


Sedan gick vi tillbaka till Kongens Have. Väldigt mycket finare än Kungsträdgården i Stockholm kan jag medge.


Kärlekspar.


Vi köpte med oss kakor och läskedrycker och satte oss ned.


Den obligatoriska skål-bilden.
 

Och vi var ju inte direkt ensama där. Det är nog såhär varje år under Rosenborg Live. Folk hänger i den fina parken bredvid och lyssnar. 


Det var ju inte direkt svårt att se någonting därifrån heller.


Så många stod även vid grinden och lyssnade.


På vägen hem vid Norre port station.


Och på vägen upp i trappuppgången såg vi denna utsikt. Ganska så fin.

På måndagsmorgonen var vi trötta och saknade Sverige(läs:mobilt internet) för mycket och tog då tåget tillbaka hem.

Detta var min frukost. Yoghurt med müsli i och den var väl helt okej men jag föredrar att müslin är torr.



I Stockholm skildes jag och Amanda åt och jag mötte upp Veronica.


Vi kollade på skivor på Record hunters och åt sedan plocksallad i Vasaparken. Bra med att det finns små skålar numer, annars tar jag bara för mycket för vad min plånbok klarar.
 
Efter att ha kramat hej då till Verre som nu är i Berlin igen så åkte jag hem till mina föräldrar.

Dina läppar, dina läppar stannar all tid.


I torsdags var jag på Markus signering och gig på Bengans.


Det var väldigt trevligt och kul med Piller i badkaret!


Min första bild tillsammans med Markus. Jag ser ut att vara tio år gammal men men glad var jag.

"Heej det var fan länge sen"
"Ja fast jag var på Riche"
"Ja jag vet jag såg dig"

Sedan sa jag hej då och att vi ses. Lämnade T-centralen och tog mig vidare till Söder.
 

Där var det Vernissage för treorna i min skola. De visade upp sina examensprojekt. Om två år får ni komma dit, till Centrum för fotografi, och se på mina bilder.


Jonathan och Thea var där!

Och bästa Verre. Så glad. Visste inte ens att hon skulle vara där. Bästa överraskningen.


Men även seriös...


Och Diana!! så himla fint.


Sedan kom Linnea också.


Diana var väldigt glad att se henne.


Jag sa hej då och på återseende till mina fina Sundsvallsvänner och drog vidare mot tuben förbi fina posters på Götgatan.


Och sprang på denna fina person: Sverrir Gudnason! Gjorde halft bort mig med att inte komma ihåg vad han heter men det var fint ändå.


Sedan hamnade jag på Gärdet med två syende kompisar.


Anna tog kort på min sign från Markus.


På vägen hem till dem var solen såhär fin.


Anna.


Och Sara.


Sedan piffade vi till oss och drog till Trädgården. Det var en sjukt bra torsdag och dagen efter tog jag tåget till Köpenhamn.
 

När allvaret har blivit ett skämt när tystnaden skräms vad är det som hänt.


Den 31 maj tog jag och Amanda oss ner till Göteborg. Jag begav mig sedan vidare mot Mölndal och Ellis. Där promenerade vi på kvällen.


Och åt scones till frukost. På söndagsmorgonen var jag såhär glad för jag skulle på Kentfest på Ullevi.


Det var inte, som tur var, en lång kö när vi kom dit en timme innan insläpp.


Som ni kanske vet är Kentfest en festival och därför var det ett antal konserter innan Kent. Bland annat fina Tove Lo och tråkiga Junip.


Sedan var det snart dags.


Det var till och med nedräkning och alla skrek till under kentiga nummer som 747 och 500.


Efter en kvarts nedräkning spelades introt till något som vi inte kände igen men efter ett tag insåg vi. Vi kan väl vänta tills imorgon. Wow. Och sedan Mirage i vanlig ordning. Så otroligt snyggt.


Och vi fick Dom andra som jag gillar fortfarande gillar väldigt mycket. Men det bästa av allt S v e r i g e. Och det fantastiska talet som Jocke höll precis innan om att vi ska "sparka ut de rasistiska krafterna i Europa". Lyssna och njut.


Och till tonerna av Mannen i den vita hatten i nästan vanlig ordning blev det en konfettifest i blått och rosa. Älskade älskade band.



På morgonen därpå flög jag från Göteborg iförd nyinköpt fanig rosa kenttröja till Stockholm.
 
Därefter var jag ju på Amandas student och på Markus relesefest på Riche som ni vet från inlägget nedanför.

Studentfirande och releasefest på Riche.


I måndags tog jag flyget från Göteborg till Stockholm för att gå på Amandas student. 


Såhär fin var hon dagen till ära och hon var flaggansvarig.


Det var en tårfylld dag för henne och även jag blev tårögd när jag såg alla fina studenter stå och invänta att springa ut. Jag själv stod ju där 31 maj 2012, kan inte förstå att det redan har gått två år sedan dess.


Efter studentsången åkte mössorna av.


Vi var först att gratulera henne, till och med före hennes föräldrar. 


Athena och Rikard var med och firade.


Amanda fick en massa fina prylar runt halsen. Titta bara på den fina studentmössan som hennes kusiner har tillverkat.


Rikard tyckte att jag också skulle finnas med på bild så så fick det bli.


Och en kompisbild såklart. Amanda med CM och Ellen.


Sedan var det dags för flakåkning för studenterna. Och de hade verkligen det finaste flaklakanet.


Efter firandet stannade vi till på en grill och tog det piano innan vi drog oss vidare till Amandas mottagning.


Amanda hade lagat så himla god mat, så jag åt tills jag blev proppmätt och bara njöt i solen.


Christian kom dit och var lika glad som alltid.


Alinde och Szabo.


Rikard lånade min kamera och det var himla fint att hitta den här bilden i minneskortet. Sedan tog jag bussen för att ta mig till stan och Riche.


Det var knökfullt med folk där och allt för att bästa Markus skulle spela några låtar från Rastlöst blod. Jag hade sån himla tur. Han skulle kliva på vid nio men började först halv tio och jag kom dit cirka tjugo över nio. 


Det var verkligen så himla bra, tror bestämt att detta är bland mina topp tre bästa gig med Markus.
 

Det var brusigt med mycket hår. Men så snygg han var.


Han avslutade med Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp och Ibland gör man rätt i bland gör man fel. Det var en kort spelning men tur var väl det, jag skulle nämligen ta nattåget hem till Sundsvall tjugo i elva.


Och jag hann med tåget, det lämnade till och med stationen först en halvtimme efter utsatt tid. Jag hade en fin resväg dock bland dimma, sjöar och en otroligt fin soluppgång. Jag var framme i Sundsvall klockan fyra, en timme efter vad jag egentligen skulle vara framme.
 
Dagen efter, efter cirka tre timmars sömn hade vi opponering för vår B-uppsats och nu kan jag stolt säga att jag avklarat första året på bildjournalistprogrammet. Och i morgon lämnar jag Sundsvall för sommaren. Det här året har gåt