Jag är den misstänksamma grannen.


I fredags lämnade jag Sverige och for över sundet igen, till Köpenhamn.


Vi bodde hos Michelles kusin och tyckte den här väggmålningen på vägen dit var lite rolig.

Men som ni kanske förstår så var vi där för att gå på Rosenborg Live och se Kent (+ Ásgeir och The raveonettes). Vi fick vänta liggandes vid kravallen i solen och jag brände mig ganska så mycket. Men det var värt.

Och såhär fina var dem. Mitt bästa älskade band. Och Jocke hade zebramönstrade byxor.

Vi fick konfetti under 747 eftersom det var den sista låten.
 

Dagen efter lämnade Michelle mig och Amanda tidigt. Vi sov vidare och vaknade runt två-tiden. Då drog vi in till Rosenborg slott och turistade lite.


Det var söndag och därför stängde de slottsområdet vid fem, så vi var tvugna att lämna grönskan och det fria internetet (som egentligen var anledningen till att vi hängde där).


Magarna kurrade och vi satte oss på en restaurang. Det första vi frågade var om de har wifi, därefter tog vi ett bord. Sedan var pizza det bästa och mest prisvärda tyckte vi.


En väldigt fin och dejtingvänlig restaurang. 


Sedan gick vi tillbaka till Kongens Have. Väldigt mycket finare än Kungsträdgården i Stockholm kan jag medge.


Kärlekspar.


Vi köpte med oss kakor och läskedrycker och satte oss ned.


Den obligatoriska skål-bilden.
 

Och vi var ju inte direkt ensama där. Det är nog såhär varje år under Rosenborg Live. Folk hänger i den fina parken bredvid och lyssnar. 


Det var ju inte direkt svårt att se någonting därifrån heller.


Så många stod även vid grinden och lyssnade.


På vägen hem vid Norre port station.


Och på vägen upp i trappuppgången såg vi denna utsikt. Ganska så fin.

På måndagsmorgonen var vi trötta och saknade Sverige(läs:mobilt internet) för mycket och tog då tåget tillbaka hem.

Detta var min frukost. Yoghurt med müsli i och den var väl helt okej men jag föredrar att müslin är torr.



I Stockholm skildes jag och Amanda åt och jag mötte upp Veronica.


Vi kollade på skivor på Record hunters och åt sedan plocksallad i Vasaparken. Bra med att det finns små skålar numer, annars tar jag bara för mycket för vad min plånbok klarar.
 
Efter att ha kramat hej då till Verre som nu är i Berlin igen så åkte jag hem till mina föräldrar.

Avtryck



ditt namn:
slipp skriva igen

din mail (bara jag får se)


blogg/hemsida:


dina ord:

Trackback