Prestationsångest och examensprojektet i bildjournalistik

Foto: Jesper Jäger Ärlestad och Lotta Svensson 
 
Hej allesammans!
 
Det har varit en väldigt händelserik början på 2016. Det har varit väldigt många fina stunder men jag har också känt otroligt mycket prestationsångest. Vi har fått uppgifter där vi ska se igenom alla bilder vi någonsin tagit egentligen för att kunna få ihop en portfolio och veta vad vi är bra på, vad vi behöver utvecklas inom och vad vi behöver fotografera mer. Det har inte varit en enkel match. 
 
För det mesta har jag bara velat ligga kvar i sängen och minst av allt velat titta på mina bilder. Jag vet inte om det är så med alla kreativa yrken men det är svårt att tycka om vad jag själv fotograferar. Det är svårt att inte ta någonting personligt. Det är svårt att veta om jag är duktig eller inte. Det är svårt att ha en självdistans till mina bilder. 
 
Under flera månader har jag funderat vad jag har velat göra för projekt som examensarbete i bildjournalistik. En sak har varit klar och det är att jag har velat åka till London men inte vad jag velat göra där. Det är fortfarande luddigt men jag tror att jag har en klarare bild nu och det känns inte så himla läskigt längre. Det är svårare med boende däremot. Att hitta ett boende som inte kostar för mycket, och som inte ligger en timme utanför. 
 
Jag planerar att starta en ny blogg för min tid i London som under projektet kommer att löpa över två månader men jag vill stanna över sommaren också. Jag stannar kvar på den här bloggen men har skapat en kategori som heter London i alla fall. Jag kanske även kommer att lägga upp filmer på Youtube men det är mest bara en tanke just nu. 
 
Slutligen, ni får inte glömma att följa klassens examensblogg där vi alla kommer blogga om hur det går från sina olika städer i Europa. Gilla oss gärna på Facebook och Instagram också!

Hoppas allt är kanon med er och att ni vill följa med mig till Europas huvudstad, London!

Är det här slutet för den här bloggen?

 
Ja hörni. Det här går ju inte som förut, jag förstår inte varför. Är det här slutet på min tid som bloggare? Jag har ju bloggat sedan 2008 och nya sociala medier tar upp min tid och kameran har jag inte rört sedan midsommar. Jag tänker inte tvinga mig själv till att blogga heller. Jag vet inte, det verkar som att jag har tappat bloggnistan. 
 
Följ mig på Instagram och Twitter om ni vill veta vad jag har för mig.
 
Puss.

Släng på luren på telefonförsäljarna

 
Hej på er. Jag har varit innaktiv här ett väldigt långt tag nu för jag känner helt enkelt inte att jag har varken energi eller tid att blogga. Det är mycket som händer just nu och jag är inne i min sista månad på praktiken. Men nu till något som har plågat mig i dag. Jag gick med på att köpa en telefon via en telefonförsäljare på Dialect – telefoni och it för företag.
 
Den fjärde maj var jag på tåget på väg hem, var ganska slut och ville mest bara lyssna på musik och då ringde telefonen. Det var Dialect, som jag tidigare varit i kontakt med när min telefon har varit skadad och jag lämnat in den, då via Telenor men som Dialect är återförsäljare för och därför kände jag då ett slags förtroende för företaget. Hen jag talade med var väldigt trevlig och en "duktig" säljare och började med att fråga vilken telefon jag hade och hur den är. Eftersom jag är väldigt trött på att min Iphone 5 dör hela tiden trots många procent batteri så sa jag det och jag hade ju länge funderat på att skaffa en ny telefon så det var lätt för hen att sälja till mig.
 
Något som jag inte insåg var att det var inte till mig som privatperson utan försäljaren sålde in produkten till mig som enskild näringsidkare. Och hela tiden påpekade hen att det var billigare att betala via företaget och att jag skulle tjäna på detta. Det skulle kosta 711 kronor exklusive moms. Tidigare har jag betalat 559 kronor för min telefon + abonnemang i månaden. Jag skulle alltså få betala ungefär dubbla beloppet men att momsen lyfts sedan med tanke på att jag betalar via företaget. Men det tänkte jag inte på då, på tåget bland alla människor. 
 
Efter att jag hade genomgått det muntliga avtalet med telefonen och abonnemanget så fick inte försäljaren nog utan försökte få mig att köpa en Ipad som jag verkligen inte behövde. Trots att jag ett flertal gånger sa att jag inte behövde eller hade råd med en Ipad fortsatte hen och ville påbörja ytterligare ett muntligt avtal för den produkten. Som tur var hann jag med att säga nej då och att jag inte ville ha den och då blev hen dryg men fick nöja sig med att lura på mig en produkt. När jag sedan dessutom ville ha hem telefonen till min adress i Stockholm blev hen även då irriterad och talade dessutom först då om fraktkostnaden på 249 kronor. 
 
I dag var jag i en Telenor-butik och ville få hjälp med att byta bort företagsabonnemanget till ett privat abonnemang så att det blev en mindre summa varje månad men som jag fortfarande kan betala via företaget. Telenor bad mig att ringa och prata med Dialect i stället, så det gjorde vi (jag och mina föräldrar). Efter en halvtimmes prat med en på kundtjänsten kom vi inte fram till någonting förutom att hen talade om att "det är säljteknik att inte tala om ångerrättstiden för kunden" som tydligen är sju dagar. Vi ringde till Telenors kundtjänst där de sa att vi har sju arbetsdagar på oss att häva avtalet och att den sjunde dagen skulle vara i dag. Vi ringde åter igen till Dialect och förklarade vad hen på Telenor hade sagt men då var det tydligen olika datum, avtalet spelades in den fjärde maj men abonemanget registrerades enligt Telenor först den femte maj då samtalet var efter arbetstid. Dialect hävdade därför att det är den åttonde dagen i dag och att jag därför inte kan ångra köpet. 
 
Telefonförsäljarna har inte rätt till operatörernas kundregister men om en varit kund hos återförsäljaren finns en med i registret, så som jag gjorde när jag lämnade in min telefon på lagning. Då har de koll på när mitt abonnemang går ut, vilken telefon jag har och att jag har ett eget företag eftersom de säljer till enskilda företagare. 
 
Även Telias kunder med egna företag har råkat ut för Dialect och liknande företag. Så om ni som jag råkar ut för detta säg nej på en gång och lägg på. De kan dessutom klippa ihop ljudfilen så att det låter som att du är mer medveten om vad avtalet egentligen går ut på än vad du är. Så för att slippa detta och i stället hålla dig till att köpa en produkt i butik där allt tydligt förklaras om ångerrät och liknande släng bara på luren och svara inte på nummer som du inte känner igen oavsett vilken produkt det än handlar om. Jag hade tur, det hade kunnat vara något som hade kostat betydligt mycket mer än en mobiltelefon. 

old stuff