Popaganda 2014

 
29–30 augusti // Eriksdalsbadet, Stockholm.

en dag på Øyafestivalen

den fjärde i gryningen lämnade jag hudik för en dag hos mina föräldrar i stockholm. vi badade, glassade och åt mammas gröna förrättsmoothies


morgonen därpå tog jag bussen till oslo och mötte upp rikard och matilda för häng och sånt i st hans haugenparken. på kvälllen kom nina och dagen efter var vi på Øyafestivalen

vi kastade bollar i en korg för att få iväg ens buss runt banan och vinna. faktiskt så vann vi alla tre. jag vann mot rikard, nina vann mot mig och rikard mot nina.

det var varmt som bara den och jag upptäckte att norsk musik också kan vara bra nämligen kråkesølv och till höger qotsa

bästa the national som var anledningen till varför jag köpt festivalbiljett var röjigt som fan och matt gick runt i publiken en del, läs rikards recension på festivalrykten


det var en fet dag på oslos motsvarighet till wow minus det att en okänd man kräktes på mig vilket var bland det äckligaste jag varit med om.

men vi lämnade tøyenparken och begav oss mot city för att sedan dra vidare till sawol.
 

lorentz skulle ha sin allra första egna spelning. det var maxat, det var så otroligt bra och så intimt och litet och allt var bara så fint. han körde alla låtar och avslutade med anata. kärlekslåtar är verkligen årets album alla genrer (ja bättre än tigerdrottningen). dagen efter befann jag mig där ingen når mig och flög tillbaka till sverige och sedan hudik igen.
 

en intensiv vecka som vanligt men det är jag ju van vid. en jävligt bra vecka var det däremot.

När allvaret har blivit ett skämt när tystnaden skräms vad är det som hänt.


Den 31 maj tog jag och Amanda oss ner till Göteborg. Jag begav mig sedan vidare mot Mölndal och Ellis. Där promenerade vi på kvällen.


Och åt scones till frukost. På söndagsmorgonen var jag såhär glad för jag skulle på Kentfest på Ullevi.


Det var inte, som tur var, en lång kö när vi kom dit en timme innan insläpp.


Som ni kanske vet är Kentfest en festival och därför var det ett antal konserter innan Kent. Bland annat fina Tove Lo och tråkiga Junip.


Sedan var det snart dags.


Det var till och med nedräkning och alla skrek till under kentiga nummer som 747 och 500.


Efter en kvarts nedräkning spelades introt till något som vi inte kände igen men efter ett tag insåg vi. Vi kan väl vänta tills imorgon. Wow. Och sedan Mirage i vanlig ordning. Så otroligt snyggt.


Och vi fick Dom andra som jag gillar fortfarande gillar väldigt mycket. Men det bästa av allt S v e r i g e. Och det fantastiska talet som Jocke höll precis innan om att vi ska "sparka ut de rasistiska krafterna i Europa". Lyssna och njut.


Och till tonerna av Mannen i den vita hatten i nästan vanlig ordning blev det en konfettifest i blått och rosa. Älskade älskade band.



På morgonen därpå flög jag från Göteborg iförd nyinköpt fanig rosa kenttröja till Stockholm.
 
Därefter var jag ju på Amandas student och på Markus relesefest på Riche som ni vet från inlägget nedanför.

old stuff