Ison och Fille

Foto: Jenny Stjernström / Festivalphoto.net

Ison och Fille med vänner på Mosebacketerrassen 19/8.

Fjällkonsert och stenugnsbakad pizza.


Ikväll gästade Eric Saade högfjälslhotellet här i Vemdalen. Jag och mor gick dit. Det var ju faktiskt gratis.


Och jag såg min chans att fotografera en konsert igen.


Bland alla barn och tonåringarna som köat sedan lunch (helt sjukt).


Han var populär den där Saade.



Popular var en besvikelse i jämförelse med melloframträdandet men Manboy var poppis.


Som ni ser var det rätt mycket folk där. "jasså det är här alla håller hus, inte i backen" sa mamma.


Efteråt mötte vi upp far på pizzeria Kalas en trappa ner. Jag åt pizza Svängen (mozzarella, chevré, valnötter, honung och färsk ruccola) + champinjoner. Detta är utan tvekan en av de absolut godaste pizzorna som jag ätit. Stenungsbakad också. Mums.


Mamma och pappa var också nöjda med sin mat.


För att avsluta förkvällen tog jag och mamma oss varsin drink i pianobaren.


Sedan gick vi hem i kräksnön.


Bästa mor.


Vår stuga.


Nu ser vi på smartare än en femteklassare och sedan blir det Harry Potter på fyran. Och i morgon ska jag fara hem till Sundsvall igen.
 

Även fast jag blundar kan jag inte sluta se.


Det här är bland de första konsertbilderna jag tog och det är fortfarande en av de bilder so jag gillar mest. Jag vet inte om det är för att det är Markus Krunegård eller för att han drunknar i ljus men den kommer alltid betyda mycket för mig. Jag började fotografera konserter december tvåtusenelva och det här var den andra spelningen; Serenades på Debaser Medis. Hur som helst. I dag fyller Markus trettiofem år gammal och det ska bli så himla fint när hans femte album släpps till sommaren. 
 
Har ni förresten sett att en illustrerad version av mig själv har fått hälsa er välkomna hit? Ritad av mig lördag till söndag natt.

Stråkar och dans en lördagskväll.

Foto: Jenny Stjernström.

Folkmusikbandet Bjäran spelade på Pipeline här i Sundsvall i lördags kväll. Jag och Sara var där. Det var faktiskt riktigt riktigt bra. Ett minus var däremot lokalen då det nästan på en gång blev som i en bastu där inne. Och det var väldigt roligt att fotografera konserter igen och ta en paus från skoluppgifterna. Senast var Way Out West förra året. Här kan ni se och läsa artikeln.
 

Förresten! I dag fick vi veta att Kent ska släppa första singeln "La Belle Epoque" den tolfte mars och albumet kommer den trettionde april. Nu börjar jag räkna dagarna.

Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser.

Daniel Adams Ray @ Way Out West 2013. Foto: Jenny Stjernström / Festivalphoto.net

Jag har varit i alla städer, letat efter dig.

Håkan Hellström @ Way Out West 2013. Foto: Jenny Stjernström/Festivalphoto.net

Köpenhamn, The Knife och Eurovision.

 
Har som ni vet så mycket för mig. Förstår inte hur jag tänker ibland men jag försöker prioritera att må bra och ha det roligt vilket jag absolut har haft. Först var jag i Köpenhamn med Edvin, Nina och Michelle för att se The Knife för första gången och inte nog med det fortsatte turnén i Stockholm i två dagar i rad. Jag avslutade veckan med båttur och Eurovision hos Anna med Sara. Och i kväll ska jag i väg till den gröna ön i Sverige.
 
(jag kommer tillbaka när jag kan andas igen. Just nu är jag så nervös att det biter i mig för min framtid)
 
följ mig på instagram som @nattkatten

Here we go again. Cause it's cold outside, when you coming home.

Hej. Jag har inte varit här på ett tag, jag vet men har inte haft den tiden. Jag får göra väldigt mycket saker på kanalen och min praktikperiod är snart inne i vecka tre. I morgon ska jag upp ganska tidigt för att fotografera en handbollsmatch, inte det roligaste kanske men det måste göras. 

I kväll var jag på konsert igen. Såg bästa bästa Crystal Castles på Annexet med Amanda och Nina. Så sjukt bra och typ bästa spelningen för mig på väldigt länge. Älskar dem så mycket.

nattkatten på instagram.

Ännu en Grammis hem till Värmland.

The Soundtrack Of Our Lives när de spelade under Putte i parken i somras. Foto: Jenny Stjernström / Festivalphoto.net
 
Igår hade vi som ni vet redaktionspass och jag var reporter. Då ringde jag och pratade med Martin Hederos, född i Karlstad som spelar keyboard i The Soundtrack Of Our Lives. Det var himla kul att han svarade och kunde ägna tio minuter åt Molkoms Tidning under sin tur på tunnelbannan. Läs artikeln här!

I kväll ska jag se Refused för andra och sista gången i år.

Refused när de spelade på Way Out West i somras.  © Jenny Stjernström / Festivalphoto.net
 
Den här gången ska jag inte stå i fotodiket. Nu kommer jag och mina vänner dansa, skrika och mosha tills vi inte vet vad längre. 

Flydde till Mellerud och Markus i torsdags kväll.

 
Efter att vi var på Värmlands Folkblad och hade besökt olika nämnder i Karlstad fikade vi lite snabbt på kafeterian Vero innan jag skulle vidare mot Mellerud.

Jag passerade de värmländska vyerna på vägen till Dalsland.

 
Efter drygt en och en halv timme var jag framme i Västsveriges Jokkmokk.
 
 
 Sedan var det dags för mig att hitta till Kulturbruket på Dal. Det var inte svårt alls, det var bara att röra sig mot de stora husen som var tända och följa skyltar.



Det var inte så många där till en början men jag hämtade ut min biljett hos publikvärdarna och berättade om mitt galenskap att jag åkt dit utan någonstans att sova. Då erbjöd sig en av värdarna en sovplats. Vilka fina människor det finns i världen alltså.


Sedan återstod ytterligare en och en halv timmes väntan.



Först ut var fina Magnus Ekelund & Stålet. Jag var den enda som sjöng med tror jag. Så mysiga.

 
Sen fortsatte väntan. Nu på Markus. Jag kunde inte förstå att jag knappt en vecka innan såg honom inta Cirkus och cirka 1800 personer i publiken. Det var overkligt att Han skulle spela inför mindre än hundra personer i en gymnasieaula. Kan han komma hit kan han komma till Molkom tyckte jag.
 


Efteråt var det signering som vanligt och jag tog inte någon autograf alls och jag väntade tills han hade signerat femtonåringarnas nyinköpta tygkassar och t-shirts. Magnus Ekelund & Stålet satt själva vid sitt bord och sin merch, det var så synd att ingen annan hade hört dem men jag kände att jag ändå ville prata med dem och berömma dem för hur bra deras spelning var och att jag sjöng med i Supernova.

När Markus började bli klar med skrivandet sa jag det att du kan lika gärna komma till min skola utanför Karlstad. Det gör jag gärna svarade han och hans manager(tror jag) sa det att du får ligga på till nästa år, hösten är desvärre fullbokad. Sedan undrade han vad jag pluggade till. Innan jag sa hej då igen valde jag att presentera mig, kändes konstigt att gå en gång till utan att få säga vad jag heter. Vi skakade hand och han sa glatt "Markus" hihi. Så fin är han och jag sa sedan mitt namn och att vi ses i Norrtälje. Grymt! fick jag som svar.



Efter rundtur i Mellerud och utanför riktigt ut på landet för att släppa av en av de hundra ungdomarna som sett Markus för försa gången den kvällen klev jag in i en okänd kvinnas hem och har aldrig känt mig så välkommen förut. Hon bjöd på mackor och te, mobilladdare, en nybäddad säng och fick även frukost och skjuts till stationen morgonen därpå. Ett sådant guldkorn och så himla roligt att få möta nya människor. Jag hade en sådan tur.


06:50 gick bussen från Mellerud till Åmål.


Sedan fick jag vänta i Åmål i cirka en halvtimme innan bussen till Karlstad kom. Och ytterligare tjugo minuter sedan innan buss 400 till Molkom gled in.



Intervju och konsert med The Pains.

 
Se fler bilder på Festivalphoto.net

Igår hängde jag med som fotograf åt Rikard när han intervjuade Kip Berman, sångaren i The Pains Of Being Pure At Heart. Och sedan fotograferade jag konserten. Ett himla fint band där alla är väldigt trevliga och fina mot sina fans. Och spelningen var fantastisk. De spelade tre nya låtar och jag kunde inte låta bli att gunga med trots den tunga kameran i handen.  
 

Ut i en snöstorm, in i din hall från kall till varm.

 
Markus Krunegård @ Putte i Parken 2012 © Jenny Stjernström / Festivalphoto.net
 
Vi är äntligen klara med ett bokprojekt där vi valde att göra ett magasin om brott & straff. Så skönt. Efter mycket slit, tjut och jagvillbarasova-moments har vi nått ett resultat. Att min bild hamnar som omslag känns himla bra och nu ska allt bara skickas i väg till tryckeriet. I helgen ska jag a n d a s, vara med mina vänner och gå på konserter..

Nu är jag på vägen hem till Stockholm igen. På söndag spelar Markus, Hets och Laakso på Cirkus. Dagen innan min födelsedag. Så fint kommer det bli. På lördag ska jag även fotografera The Pains Of Being Pure Of Heart på Debaser, himla kul. Någon som jag kommer att stöta på?
 

Gör nåt stort, nåt som ingen gjort.


Igår kväll var jag på Nöjesfabriken i Karlstad för att fotografera och se världens bästa Familjen. 




Se fler bilder på: Jenny Stjernström Festivalphoto.net

Flytt och Way Out West Lördag.

 
Hej allesammans. Fint att fler hittat hit. Nu har jag kommit hem till Stockholm och har redan börjat med packningen. Det har aldrig varit så känslomässigt att packa förut för mig. Rikard kom förbi och fick sin Kentbiljett också. Sa lite hej då till honom. Känns så overkligt att jag ska flytta till Molkom, Karlstad.

Men här kommer de sista bilderna från Way Out West.

Frida Hyvönen.

 
Laleh.

 
Miike Snow.



Kraftwerk.


Tidigare inlägg