Markus mitt i veckan.


I onsdags mötte jag upp Emma i stan och vi strosade bland annat runt på söder och jag åt godaste och mest prisvärda lunchen på vegetariska restaurangen Chutney. De hade bara vegetariskt där. Så bäst. Finns här om någon vill besöka.
 
Sedan begav jag mig vidare hem till den här tösen och därefter skulle vi vidare till Radiohuset.

En dagens outfit på SR:s toalett. Nya pants som min mor köpte i Dublin när hon och far var där.


Färdigkissade och klara skulle vi på Musikguiden i P3 Session med...


Markus! Big suprise...


Här frågade han om någon hade vax eller annat som kunde hjälpa honom mot att få håret överallt. Jag föreslog att han skulle ta en hårtofs vilket han trodde lät som en hårborste(?) 


I stället fick han hårspray av programledaren vilket inte heller skulle hjälpa något men men.


Anna var pepp och glad!

Och vi träffade även på dessa två: Athena och Sophia. Himla fint.


Sedan var det frågestund för några fans. Bland annat Annie från den här bloggen. Träffade även Mattias från samma blogg, mycket trevliga! Och för snabbast och roliga infon om Markus, följ deras blogg.


Sedan fortsatte konserten och det var en förvånansvärd bra spellista. Bra blandning av gammalt och nytt. Och så fint med Korallreven och vintergatan igen, tröttnar nog aldrig på den.

Sedan sa vi tack och hej till Krunisen (lol hans nya smeknamn) och begav oss hemåt.

Det har varit mycket Markus de senaste två veckorna, hur bra som helst. Men nu blir det nog tyst här om honom på ett tag då jag kommer ha annat för mig i sommar, även om jag så gärna vill gå en dag på Bråvalla då Markus och Belle & Sebastian kommer spela samma dag. Och sedan vill jag mer än allt se The National, Lorentz och Markus på Way out west men det är ju ändå lång tid kvar dit så vem vet det kanske kommer gå. 

Dina läppar, dina läppar stannar all tid.


I torsdags var jag på Markus signering och gig på Bengans.


Det var väldigt trevligt och kul med Piller i badkaret!


Min första bild tillsammans med Markus. Jag ser ut att vara tio år gammal men men glad var jag.

"Heej det var fan länge sen"
"Ja fast jag var på Riche"
"Ja jag vet jag såg dig"

Sedan sa jag hej då och att vi ses. Lämnade T-centralen och tog mig vidare till Söder.
 

Där var det Vernissage för treorna i min skola. De visade upp sina examensprojekt. Om två år får ni komma dit, till Centrum för fotografi, och se på mina bilder.


Jonathan och Thea var där!

Och bästa Verre. Så glad. Visste inte ens att hon skulle vara där. Bästa överraskningen.


Men även seriös...


Och Diana!! så himla fint.


Sedan kom Linnea också.


Diana var väldigt glad att se henne.


Jag sa hej då och på återseende till mina fina Sundsvallsvänner och drog vidare mot tuben förbi fina posters på Götgatan.


Och sprang på denna fina person: Sverrir Gudnason! Gjorde halft bort mig med att inte komma ihåg vad han heter men det var fint ändå.


Sedan hamnade jag på Gärdet med två syende kompisar.


Anna tog kort på min sign från Markus.


På vägen hem till dem var solen såhär fin.


Anna.


Och Sara.


Sedan piffade vi till oss och drog till Trädgården. Det var en sjukt bra torsdag och dagen efter tog jag tåget till Köpenhamn.
 

Studentfirande och releasefest på Riche.


I måndags tog jag flyget från Göteborg till Stockholm för att gå på Amandas student. 


Såhär fin var hon dagen till ära och hon var flaggansvarig.


Det var en tårfylld dag för henne och även jag blev tårögd när jag såg alla fina studenter stå och invänta att springa ut. Jag själv stod ju där 31 maj 2012, kan inte förstå att det redan har gått två år sedan dess.


Efter studentsången åkte mössorna av.


Vi var först att gratulera henne, till och med före hennes föräldrar. 


Athena och Rikard var med och firade.


Amanda fick en massa fina prylar runt halsen. Titta bara på den fina studentmössan som hennes kusiner har tillverkat.


Rikard tyckte att jag också skulle finnas med på bild så så fick det bli.


Och en kompisbild såklart. Amanda med CM och Ellen.


Sedan var det dags för flakåkning för studenterna. Och de hade verkligen det finaste flaklakanet.


Efter firandet stannade vi till på en grill och tog det piano innan vi drog oss vidare till Amandas mottagning.


Amanda hade lagat så himla god mat, så jag åt tills jag blev proppmätt och bara njöt i solen.


Christian kom dit och var lika glad som alltid.


Alinde och Szabo.


Rikard lånade min kamera och det var himla fint att hitta den här bilden i minneskortet. Sedan tog jag bussen för att ta mig till stan och Riche.


Det var knökfullt med folk där och allt för att bästa Markus skulle spela några låtar från Rastlöst blod. Jag hade sån himla tur. Han skulle kliva på vid nio men började först halv tio och jag kom dit cirka tjugo över nio. 


Det var verkligen så himla bra, tror bestämt att detta är bland mina topp tre bästa gig med Markus.
 

Det var brusigt med mycket hår. Men så snygg han var.


Han avslutade med Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp och Ibland gör man rätt i bland gör man fel. Det var en kort spelning men tur var väl det, jag skulle nämligen ta nattåget hem till Sundsvall tjugo i elva.


Och jag hann med tåget, det lämnade till och med stationen först en halvtimme efter utsatt tid. Jag hade en fin resväg dock bland dimma, sjöar och en otroligt fin soluppgång. Jag var framme i Sundsvall klockan fyra, en timme efter vad jag egentligen skulle vara framme.
 
Dagen efter, efter cirka tre timmars sömn hade vi opponering för vår B-uppsats och nu kan jag stolt säga att jag avklarat första året på bildjournalistprogrammet. Och i morgon lämnar jag Sundsvall för sommaren. Det här året har gåt

Även fast jag blundar kan jag inte sluta se.


Det här är bland de första konsertbilderna jag tog och det är fortfarande en av de bilder so jag gillar mest. Jag vet inte om det är för att det är Markus Krunegård eller för att han drunknar i ljus men den kommer alltid betyda mycket för mig. Jag började fotografera konserter december tvåtusenelva och det här var den andra spelningen; Serenades på Debaser Medis. Hur som helst. I dag fyller Markus trettiofem år gammal och det ska bli så himla fint när hans femte album släpps till sommaren. 
 
Har ni förresten sett att en illustrerad version av mig själv har fått hälsa er välkomna hit? Ritad av mig lördag till söndag natt.

Och där faller ännu ett år spricker upp och försvinner men av dagarna som går ska jag fylla varje timme.

Från när jag såg Markus Krunegård i Mellerud.
 
Sjukdomen börjar lägga sig och lyssnar på bästa P3. I morgon väntas en dag av mycket arbete, två artiklar ska skrivas. Jag ska se andra delen av "Lennart NIlsson - en fotograf blir till" och sedan sova.
 
Tankar snurrar i vanlig ordning och jag ser tillbaka på året som var. Ett år fyllt av alla möjliga känslor. Hat, kärlek, svartsjuka, sorg, rädsla och otillräcklighet. Jag vågar inte säga något om hur tvåtusentretton kommer att bli, det får framtiden bestämma. Det som kommer påminna mig om det positiva med tvåtusentolv är den fantastiska konsert och festivalsommare, de fina människorna här i Molkom och att det var det året jag tog studenten och flyttade hemifrån.

Hej då och tack för i år Markus.



I fredags tog jag mig till Norrtälje och Mobergs bar för att se Markus Krunegård och Magnus Ekelund & Stålet för en sista gång i år. Det var lika mycket snö i Norrtälje som i Åkersberga och det var inte svårt att hitta till Mobergs. Jag kom en timme innan Magnus & Co skulle börja och det var näst intill tomt. Där satt jag ensam med min päroncider (som var ca den godaste cidern på länge) och så kom Elsa med vänner och jag fick sällskap för kvällen. Så fint.

Magnus Ekelund var fin och bra och det var skönt att jag faktiskt kunde sjunga med i nästan alla låtar nu också, till skillnad från i Mellerud.


Sedan var det dags för Markus och nu hade det kommit riktigt mycket folk till dansgolvet framför scenen. Det var himla fint förutom det att människor tryckte på och det kravallstaket som fanns föll nästan över, speciellt under Jag är en vampyr. Efter korallreven gick han och alla ville sig veta att han skulle komma tillbaka men det gjorde han aldrig. Så därför fick vi inte Stjärnfallet. Efteråt kom han inte heller och signerade som han alltid gör så jag började tro att jag inte skulle få säga Tack för turnén till honom.

Men när jag hämtat mina ytterkläder och väntade på Elsa och Nathalie såg jag två tjejer stå utanför byggnaden framför ett öppet fönster där någon kastade något till dem och visst var det Markus. Så jag sprang dit och tackade men frågade samtidigt varför han inte kom tillbaka. "Jag tyckte inte att de klappade särskilt mycket, att de ville ha mig in igen, jag vill inte besvära människor....ingen hämtade mig". Samtidigt som jag tyckte att publiken kunde hålla tyst och sluta ropa, han kommer ju tillbaka. Men men det var fint att få säga hej då även om det var vid ett fönster några meter upp.


Tack för i fredags, i höst och i sommar Markus. Vi ses på nästa turné!
Läs om de andra spelningarna med Markus i år här

Flydde till Mellerud och Markus i torsdags kväll.

 
Efter att vi var på Värmlands Folkblad och hade besökt olika nämnder i Karlstad fikade vi lite snabbt på kafeterian Vero innan jag skulle vidare mot Mellerud.

Jag passerade de värmländska vyerna på vägen till Dalsland.

 
Efter drygt en och en halv timme var jag framme i Västsveriges Jokkmokk.
 
 
 Sedan var det dags för mig att hitta till Kulturbruket på Dal. Det var inte svårt alls, det var bara att röra sig mot de stora husen som var tända och följa skyltar.



Det var inte så många där till en början men jag hämtade ut min biljett hos publikvärdarna och berättade om mitt galenskap att jag åkt dit utan någonstans att sova. Då erbjöd sig en av värdarna en sovplats. Vilka fina människor det finns i världen alltså.


Sedan återstod ytterligare en och en halv timmes väntan.



Först ut var fina Magnus Ekelund & Stålet. Jag var den enda som sjöng med tror jag. Så mysiga.

 
Sen fortsatte väntan. Nu på Markus. Jag kunde inte förstå att jag knappt en vecka innan såg honom inta Cirkus och cirka 1800 personer i publiken. Det var overkligt att Han skulle spela inför mindre än hundra personer i en gymnasieaula. Kan han komma hit kan han komma till Molkom tyckte jag.
 


Efteråt var det signering som vanligt och jag tog inte någon autograf alls och jag väntade tills han hade signerat femtonåringarnas nyinköpta tygkassar och t-shirts. Magnus Ekelund & Stålet satt själva vid sitt bord och sin merch, det var så synd att ingen annan hade hört dem men jag kände att jag ändå ville prata med dem och berömma dem för hur bra deras spelning var och att jag sjöng med i Supernova.

När Markus började bli klar med skrivandet sa jag det att du kan lika gärna komma till min skola utanför Karlstad. Det gör jag gärna svarade han och hans manager(tror jag) sa det att du får ligga på till nästa år, hösten är desvärre fullbokad. Sedan undrade han vad jag pluggade till. Innan jag sa hej då igen valde jag att presentera mig, kändes konstigt att gå en gång till utan att få säga vad jag heter. Vi skakade hand och han sa glatt "Markus" hihi. Så fin är han och jag sa sedan mitt namn och att vi ses i Norrtälje. Grymt! fick jag som svar.



Efter rundtur i Mellerud och utanför riktigt ut på landet för att släppa av en av de hundra ungdomarna som sett Markus för försa gången den kvällen klev jag in i en okänd kvinnas hem och har aldrig känt mig så välkommen förut. Hon bjöd på mackor och te, mobilladdare, en nybäddad säng och fick även frukost och skjuts till stationen morgonen därpå. Ett sådant guldkorn och så himla roligt att få möta nya människor. Jag hade en sådan tur.


06:50 gick bussen från Mellerud till Åmål.


Sedan fick jag vänta i Åmål i cirka en halvtimme innan bussen till Karlstad kom. Och ytterligare tjugo minuter sedan innan buss 400 till Molkom gled in.



Markus Krunegård, Laakso och Hets några timmar innan jag fyllde 19.



I går såg jag Markus för en femte gång i år. Det var på Cirkus med Alinde. Detta var en speciell spelning som säkert många av er redan vet. Laakso och Hets skulle återförenas. Och det gjorde dem med bravur. Så himla fint med Worst Case Scenario som introlåt följt av High Drama och vi fick även höra Västerbron. Jag saknade dock Norrköping och Italy Vs. Helsinki.



När Laakso klivit av scenen trodde nog hela publiken att det var dags för Hets vilket vi alla hade fel om. Istället hördes introt av minusgrader ränsar luften och det var dags för Markus själv. Men efter Askan är den bästa jorden kliver Hets på och de kör bla. Hasses brorsas låtsassyrras kompis fest, vilket var den enda som jag kunde sjunga med i. Tufft. Efter deras tre låtar var det dags för Krunegård igen och vi fick Sörmlandsleden efter en fin anekdot om Sörmlands skogar. I mellanspelet på Korallreven & Vintergatan säger han det bästa på hela kvällen "Mänsklig värme är botemedlet mot allt". Efter ett antal encores avslutar han med världens finaste Stjärnfallet och det blir allsång på de första raderna. Även när Cirkus tänds och sittplatserna börjar bli tomma igen. Så underbart.

 
Efteråt var det signering som vanligt och det var så fint att träffa honom igen. Jag passade på att köpa den svarta tygkassen också. Eftersom att jag fyller år idag sa jag det att jag fyller 19 år om en timme och Markus svarar då Grattis både muntligt och skriftligt. 

Jag: "Vi ses på torsdag Markus"
Markus: "I Mellerud? Skojar du?"

 
(tårtan är från i morse som min far alltid gör på min födelsedag, hur god som helst.)

Bara händer, instaboda.


Nu är vi hemkomna från Sveriges fetaste festival, Emmaboda. Dock inte mysigaste. Vi kände oss så bortskämda med Hultsfred. Men sjukt nice var det ändå. Här har ni lite instaström. Vet att ni gillar det. Har en engångskamera som jag ska lämna in idag så sen ska vi få se de bilderna. Älskar engångskameror. Hoppas bara att jag inte lämnar in en tom rulle. 
 

Vi åkte med så kallade Krunegårdsbussen då jag hade vunnit biljetter dit. Detta menades med att vi fick vår resa tur och retur helt gratis. På vägen dit fick vi en frukostpåse, varsin signerad digipack av Mänsklig Värme och de lottades ut konsertbiljetter. Annars var bussen halvtom och fick varsitt dubbelsäte och kunde sova gott. Banden sedan på Emmaboda var de finaste banden någonsin ungefär. De bara glittrade.


Efter mycket strul och om och men vad vi skulle göra när vi kom fram då de vi skulle bo med inte hörde av sig vandrade jag och Amanda runt för att hitta ett bra ställe och det gjorde vi efter ett tag. Så vi satte oss till rätta, bytte om från strumbyxor till shorts och började se de första bandet. Vi hälsade även på hos Robert (fjärde bilden.)



Kl. 12 på torsdagen skulle bästa Markus spela. En konstig tid för honom, han brukar ju spela vid 17 åtminstone. Eftersom att Amanda inte ville stå längst fram med mig fick jag göra det själv men det gjorde inget då jag hittade Kajsa som sällskap, en mycket trevlig tjej. Markus var lite galen och så, sluddrade, missade text och slängde gitarren istället för att byta snällt med roddaren. Men fin ändå, såklart. Efteråt var det signering som vanligt och jag fick min fjärde namnteckning på armen utan att ens behöva be om den, han visste att det var det jag ville ha, trots att man inte fick för vakterna. På sista bilden ser vi Kapten Röd som är bra live men inte på skiva. 


Näst sista dagen regnade det under natten, hur fint som helst och på dagen begav vi oss in till Emmaboda Centrum. Detta ska alltså vara en stad. Vi är för bortskämda från Stockholm. Hur klarar sig folk som växer upp i Emmaboda? Nåja de har ju i alla fall två matbutiker, ett system och kupan. Vi köpte oss lite lyxmat så som köttbullar, potatissallad, körsbärstomater, chips(!!!!) och festisar. Allt annat förutom ravioli var lyxmat för oss.

Jag vill defintivt åka till Emmabodafestivalen fler gånger men Hultsfredfestivalen är ändå favoriten. Nästa år vore det fett att åka med Hultsfredcampet, om många därifrån vill till Emmaboda vill säga. 

Ett hej och Putte i Parken 120707.

Hej hej. Nu är det såhär att jag inte har kunnat uppdatera ordentligt på över en vecka då min laddare blev ur funktion under putte i parken. Men nu har jag ordnat detta och ska genast lägga upp fler konsertbilder och det där kent-inlägget som jag pratade om. Så här får ni bilder från lördagens konserter.



Först ut var världens finaste Markus Krunegård, lika charmig och glad som alltid. Får inte nog av hans östgötska.




Sedan var det dags för Den Svenska Björnstammen. De studsade runt på scenen som vanligt och var allt för grymma. 



Och det blev Lars Winnerbäck som fick avsluta mysiga PIP. Han var cool med sitt paraply och jag har alltid haft svårt för honom men efter att ha sett honom live så börjar jag tycka att han inte är så illa ändå!



Jag skäms så för min dåliga uppdatering men så blir det när man inte har haft tillgång till dator på samma sätt som man brukar. Hoppas ni har det hur bra som helst i sommarsverige eller var ni nu befinner er. Så fint också att så många svarat på elva-utmaningen. 
 
Kramar till er från mig ♥

Vad du än heter you're the love of my life.



Han är ju bara för fin den där markus krunegård. Och att jag missade detta svider i hjärtat lite. Hade endå ingen att gå med kan jag trösta mig själv med. Skulle ju gå men så ja så vart det försent. Mänsklig Värme är utan tvekan det bästa som markus har gjort enligt mig. Jag älskar skivan helt rakt igenom. Helt jävla fantastisk är den.

Snälla kom närmre.


Dansar till Mänsklig Värme.