Släng på luren på telefonförsäljarna

 
Hej på er. Jag har varit innaktiv här ett väldigt långt tag nu för jag känner helt enkelt inte att jag har varken energi eller tid att blogga. Det är mycket som händer just nu och jag är inne i min sista månad på praktiken. Men nu till något som har plågat mig i dag. Jag gick med på att köpa en telefon via en telefonförsäljare på Dialect – telefoni och it för företag.
 
Den fjärde maj var jag på tåget på väg hem, var ganska slut och ville mest bara lyssna på musik och då ringde telefonen. Det var Dialect, som jag tidigare varit i kontakt med när min telefon har varit skadad och jag lämnat in den, då via Telenor men som Dialect är återförsäljare för och därför kände jag då ett slags förtroende för företaget. Hen jag talade med var väldigt trevlig och en "duktig" säljare och började med att fråga vilken telefon jag hade och hur den är. Eftersom jag är väldigt trött på att min Iphone 5 dör hela tiden trots många procent batteri så sa jag det och jag hade ju länge funderat på att skaffa en ny telefon så det var lätt för hen att sälja till mig.
 
Något som jag inte insåg var att det var inte till mig som privatperson utan försäljaren sålde in produkten till mig som enskild näringsidkare. Och hela tiden påpekade hen att det var billigare att betala via företaget och att jag skulle tjäna på detta. Det skulle kosta 711 kronor exklusive moms. Tidigare har jag betalat 559 kronor för min telefon + abonnemang i månaden. Jag skulle alltså få betala ungefär dubbla beloppet men att momsen lyfts sedan med tanke på att jag betalar via företaget. Men det tänkte jag inte på då, på tåget bland alla människor. 
 
Efter att jag hade genomgått det muntliga avtalet med telefonen och abonnemanget så fick inte försäljaren nog utan försökte få mig att köpa en Ipad som jag verkligen inte behövde. Trots att jag ett flertal gånger sa att jag inte behövde eller hade råd med en Ipad fortsatte hen och ville påbörja ytterligare ett muntligt avtal för den produkten. Som tur var hann jag med att säga nej då och att jag inte ville ha den och då blev hen dryg men fick nöja sig med att lura på mig en produkt. När jag sedan dessutom ville ha hem telefonen till min adress i Stockholm blev hen även då irriterad och talade dessutom först då om fraktkostnaden på 249 kronor. 
 
I dag var jag i en Telenor-butik och ville få hjälp med att byta bort företagsabonnemanget till ett privat abonnemang så att det blev en mindre summa varje månad men som jag fortfarande kan betala via företaget. Telenor bad mig att ringa och prata med Dialect i stället, så det gjorde vi (jag och mina föräldrar). Efter en halvtimmes prat med en på kundtjänsten kom vi inte fram till någonting förutom att hen talade om att "det är säljteknik att inte tala om ångerrättstiden för kunden" som tydligen är sju dagar. Vi ringde till Telenors kundtjänst där de sa att vi har sju arbetsdagar på oss att häva avtalet och att den sjunde dagen skulle vara i dag. Vi ringde åter igen till Dialect och förklarade vad hen på Telenor hade sagt men då var det tydligen olika datum, avtalet spelades in den fjärde maj men abonemanget registrerades enligt Telenor först den femte maj då samtalet var efter arbetstid. Dialect hävdade därför att det är den åttonde dagen i dag och att jag därför inte kan ångra köpet. 
 
Telefonförsäljarna har inte rätt till operatörernas kundregister men om en varit kund hos återförsäljaren finns en med i registret, så som jag gjorde när jag lämnade in min telefon på lagning. Då har de koll på när mitt abonnemang går ut, vilken telefon jag har och att jag har ett eget företag eftersom de säljer till enskilda företagare. 
 
Även Telias kunder med egna företag har råkat ut för Dialect och liknande företag. Så om ni som jag råkar ut för detta säg nej på en gång och lägg på. De kan dessutom klippa ihop ljudfilen så att det låter som att du är mer medveten om vad avtalet egentligen går ut på än vad du är. Så för att slippa detta och i stället hålla dig till att köpa en produkt i butik där allt tydligt förklaras om ångerrät och liknande släng bara på luren och svara inte på nummer som du inte känner igen oavsett vilken produkt det än handlar om. Jag hade tur, det hade kunnat vara något som hade kostat betydligt mycket mer än en mobiltelefon. 

lite tankar och lite funderingar

 
Hej på er. Jag är tillbaka i Sundsvall sedan ett tag tillbaka nu men har haft mycket för mig och blivit väldigt sjuk att jag inte har känt att bloggandet varit det viktigtaste men nu börjar jag sakna det och det är ju synd att det varit så tomt här sedan i slutet av augusti. 
 
Ny regering. Tack för det Sverige men tretton procent av er ville ändå ha det främlingsfientliga partiet som tredje största parti. Hoppas att Löfven knäcker nöten med att bilda regering och att c eller fp faktiskt sväljer (enligt dem själva) sina stoltheter och tänker på vår framtid i stället. 
 
Nu är mitt mål att göra skoluppgifterna och att bli frisk. Hoppas att ni mår bra ändå och att ni saknat mig lite ändå.

Onsdagskaos om feminism och om skeva ideal

Blir så förvirrad, frustrerad och besviken över alla okunniga människor i vårt avlånga land som inte ser patriarkatet i vårt samhälle (träffade en i helgen), som inte vet vad feminism verkligen innebär, mest för att de är för lata att läsa på. Enligt mig och många andra handlar detta endast om okunnighet. Jag anser att alla människor är feminister om de bara läste på vad det verkligen är. De övriga som läst på och som inte håller med, ja de kan vi inte göra något åt. Men som jag. Innan jag läste på visste jag inte vad feminism var. För mig var det något negativt som betydde manshat och att män var djur som en tant i FI sa i ett klipp (som jag sen fått höra att produktionen fått mycket kritik över hur vinklingen i klippet blev) och att de inte rakade sig. I dag är jag stolt över att vara feminist och vill göra skillnad, vill prata om detta så mycket som det går för att få fler att förstå vad det betyder. Det är inte konstigt att min bror under ett samtal säger "Du är ju feminist" i en negativ klang för han VET INTE INNERBÖRDEN. Han är för lat och vill inte lägga sin energi på att lära sig. Vilket är så oerhört synd. Att diskutera hen eller latordet "man" med honom är helt omöjligt till exempel. Men om ett par år hoppas jag att han och alla andra okunniga människor har förstått varför feminismen behövs för vi blir fler för varje dag då såna som jag själv väljer att läsa på varför alla feminister tycker som dem gör..
 
Och jag kan inte låta bli att skriva om..
 
De som hetsar oss att gå ner i vikt och passa in i ett ideal som samhället skapat. Ett skevt ideal som vi har sett på filmer, tv, reklam, tidningar - you name it. Att Frisk och Fris kampanj Miss Skinny skulle få oss att SLUTA HETSA, SLUTA ATT BANTA. Som så många har skrivit om, har detta endast förvärrat. Visst de har lyckats få oss upprörda med kampanjen genom alla dessa krönikor och blogginlägg men alla de andra då? Som inte hänger på feministbloggar eller har ögonen öppna, de som faktiskt tar åt sig och missar att det "bara" var en PR-kupp. Och hur kan dessa som faktiskt är bakom kampanjen ha arbetat mot ätstörningar i trettio år????? Ser inte hur det hänger ihop. SLUTA PRATA OM SKÖNHETEN HELA TIDEN. Det får oss att sträva efter det skeva idealet. Män som kvinnor.
 
Det här med att alltid berömma utseendet framför personligheten är jag så emot men ändå gör jag det. Om jag själv lägger upp en bild på mig vill jag att folk ska kommentera hur jag ser ut för att jag ska få bekräftelse vilket är helt stört att jag känner på det viset men eftersom att jag vill vara ärlig så är det så det ser ut. Ju fler likes jag får desto bättre känns det. Borde jag inte bli glad av kommenterarer som "du är så bra, vad duktig du är" i stället? Jo absolut men som det ser ut nu skulle det inte passa på en profilbild att skriva "vad smart du är". Däremot i ett blogginlägg om hen har lagt upp outfitbilder eller liknande så skulle en kunna skriva "vad duktig du är på att matcha dina kläder - det inspirerar mig" Att folk hela tiden ska kommentera "oj vilken fin kjol eller jag dör vill också ha den tröjan!" och sen när folk svarar "tack" till det? Det är väl snarare ett "tack" till hen som skapat plagget/produkten? för det kommentaren ger är "vad bra smak du har som har valt att köpa en sån fin tröja". 
 
Jag ska tänka på det sistnämnda. Att inte kommentera människors utseenden det första jag gör. För jag börjar verkligen få nog nu och det drabbar fler och fler, detta störda beteende runt mat, vikt och utseende. 
 
PS: ÖPPNA ÖGONEN, LÄS PÅ OCH SEN KAN NI UTTALA ER. TACK

30/8 Jag saknar.

Ett kärlekspar under Gyllene Tider på Sundsvalls konsertfest 2013.

smsen
komplimangerna
beröringarna
omfamnigarna
kyssarna
morgonmyset
tryggheten
och
värmen.
Men jag saknar inte någon speciell.

Planer för framtiden del två.

Nu har fredagen den tolfte juli varit. Dagen då Sveriges universitet och högskolestudenter skulle få reda på hur hösten skulle bli. Även för mig. Sedan majs slut har jag planerat att flytta till Gotland för att läsa fotografi i ett år men i helgen förändrades allt.

I maj skickade jag i väg tjugo bilder på en skiva upp till Sundsvall. Det är alltid bra att söka tänkte jag.
 

När jag sedan skulle se hur det hade gått för mig på min enda universitetsansökan fick jag en liten chock. Jag förstod ingenting och hade så mycket tankar och funderingar i huvudet när det stod att jag var antagen till bildjournalistik vid Mittuniversitetet.

Jag ringde både mor, far, Anna och Amanda. Ett velande mellan ett praktiskt år i endast fotografi för att sedan söka mig vidare till en högre utbildning eller att direkt läsa tre år på akademisk nivå men inte på den skola som jag så himla gärna hade velat gå på. Men eftersom att tiden går fort och att jag är en av tjugofyra antagna i hela Sverige till en linje där flera hundratals brukar söka bestämde jag mig för Sundsvall. Jag hade inga tankar på att faktiskt komma in men det gjorde jag. 
 
 
I dag fick jag också det bekräftat att jag har en egen lägenhet som väntar på mig precis granne med skolan. Det ska bli så himla spännande med ett helt eget boende, en ny stad och spännande upplevelser. Och nu inte bara för ett år utan tre. Jag ser fram emot hösten och vill flytta redan nu. På lördag ska vi bila upp till Luleå och ta vägen förbi mitt nya hem i Sundsvall.

Ännu en Grammis hem till Värmland.

The Soundtrack Of Our Lives när de spelade under Putte i parken i somras. Foto: Jenny Stjernström / Festivalphoto.net
 
Igår hade vi som ni vet redaktionspass och jag var reporter. Då ringde jag och pratade med Martin Hederos, född i Karlstad som spelar keyboard i The Soundtrack Of Our Lives. Det var himla kul att han svarade och kunde ägna tio minuter åt Molkoms Tidning under sin tur på tunnelbannan. Läs artikeln här!

Jenny som sportjournalist.

 
I går var jag nere i Molkoms sporthall för att se och skriva om en innebandymatch. Läs min första och kanske sista sportartikel här. Det fick mig sugen att börja spela igen så på onsdag ska jag ner och prova på.
 
(Rubriken skrev min mamma som status på facebook och länkade till artikeln.)