Tre år har gått sedan jag bloggade och mycket har hänt i mitt liv. Det senaste året har jag bland annat befunnit mig bland molnen upp mot 30 gånger – till och från min kärlek Anton. Jag i Luleå och han i huivudstaden. Vi har vaknat upp eller somnat med varandra nära 100 dagar i sju månader. Nu ska vi flytta ihop.

 

Det senaste som jag publicerade här var från första resan på avskedsturnén. I tre månader for vi Kentfans runt i norden i19 städer, fyra länder och 28 spelningar. Den 17 december begravde vi Kent och snart har det gått tre år. 

 

Från mars 2017 i ett år jobbade jag som reporter på SVT i Sundsvall. Jag trivdes fantastiskt bra med mina kollegor och mitt arbete men tyvärr var det ett vikariat som förlängdes i flera steg tills de inte kunde ha kvar mig längre. Därför sökte jag mig vidare, norrut. I samband med att jag fick mitt hjärta krossat tog jag chansen och flyttade ytterligare 55 mil upp i landet. Där väntade ett sommarvikariat som reporter i Luleå.

 

Det har varit en otrolig resa, både in- och utvändigt i Luleå. Där har jag fått många nya bekantskaper. Dessutom valde jag att plocka upp seglingen efter tio år.

 

 

Tack vare seglingen träffade jag min norska guldklimp och klippa Anne. Under mitt sista halvår i Norrbottens metropol bodde vi tillsammans i en trea högt uppe bland trätoppar. Vintertid var det som en tavla att se ut genom fönstret.

 

Förutom att jag funnit kärleken och lärt känna en ny stad har jag försökt att hitta mig själv, samtidigt som jag kämpat med att få en fast tjänst på tidningen. Det var ett sommarvikariat likt kontraktet på SVT. De ville ha kvar mig till hösten, till årsskiftet, till mars innan jag lasades ut. Lagen om anställningsskydd finns för att de anställda inte ska utnyttjas utan att få en tillsvidaretjänst. Problemet är att de tjänar mer pengar på att ta in nya vikariarer än att låta de gamla få stanna kvar. För tillfället är journalistbranschen oerhört knäpp.

 

Över ett och ett halvt år har gått sedan jag flyttade från min andra hemstad Sundsvall. Men nu har det blivit dags att återvända och bli sambo. Anton ska studera och jag, ja vad ska jag göra? För närvarande är det inte helt klart. Jag har funderingar för framtiden och kommer att klara mig men mycket är ett oskrivet blad som jag längtar efter att få fylla tillsammans med honom.

 

I skrivande stund befinner jag mig i mitt föräldrahem som jag pendlar till varje dag för att ta hand om familjens nykomling, valpen Bilbo. Han är nio veckor och älskar löv och etiketter. Antingen sover han eller leker. Det är hundra procent eller noll procent energi. Vi trivs tillsammans och ska umgås de kommande veckorna innan flyttlasset till Sundsvall går. 

 

Det är dags att plocka upp kameran igen. Fotografera för att bevara minnen och ögonblick. Det är ju det jag älskar. För er som är nyfikna på mer vad jag har haft för mig kika @jennystjernstrom på instagram.