Hej! Under sommaren läser jag en liten kurs i kreativt skrivande. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av vad jag skrev till den första övningen som vi fick. Det var att skriva två beskrivande texter ena med miljö och den andra om en person. Trevlig läsning i sommarvärmen.
Miljö:
Flåsande försöker jag fiska upp nycklarna från handväskan. Nyckelfodralet har hamnat längst ner under medicinen, solglasögonfodralet, fickspegeln, snytscarfen i segelbåtsmönster och den förbaskade mobiltelefonen. Håret har lagt sig framför ögonen och glasögonen är på väg ner från min panna. På dörren står två namn som jag inte känner igen. Konstigt nog passar nyckeln i låset och jag kliver in.
Ett tjut låter från köket i lägenheten. Jag sätter ner matkassen och står kvar på hallmattan, förundrad över var jag har hamnat. Det står en svängd 1800-talsbyrå med en grå stenskiva till höger. Ovanpå lutar tavlor som innehåller fotografier på okända barn. Den guldfärgade ramen hängandes på väggen framför mig visar en gråhårig kvinna vars skönhet har blivit förstörd av rynkor och åldersvårtor. Jag känner inte igen henne. En svag doft sprider sig från ett potpurri. Mängder av filtbaskrar ligger staplade på hatthyllan. De senapsgula tapeterna skänker ett lugn inom mig. Oljudet från spisen fortsätter att irritera och jag stänger av hörapparaten. Jag tar ett steg till och får syn på den gräsligaste trasmattan jag någonsin sett. Under den gömmer sig ett sprucket parkettgolv. Mattan leder in till vardagsrummet som invaderas av monsteror från fönsterblecket. Murgröna klättrar med de benvita spetsgardinerna. Dammråttor leker kring listerna. I den mörkröda sammetssoffan ligger en äldre man och snarkar. Hans vita hår har krullat sig bakom öronen. På magen vilar dagens tidning och ett par läsglasögon. Solens täcke lägger sig över tv-apparaten som visar ett maraton av Hem till byn. Rökmoln har bildats i köket från den rykande kastrullen. Tevattnet har varit klart sedan länge. Jag slår av spisen och letar efter tepåsar men hittar inga. Till slut tar jag fram en kopp och serverar te utan vatten och utan te till mannen som slumrar. Han vaknar till och utbrister: "Äntligen är du hemma! Köpte du fikabröd?"
"Men Maj-Britt det vet du väl. Jag är Bertil, din man"
Person:
Saften från den gula löken skvätter mot glasögonen trots den sylvassa och svindyra globalkniven som han fick av mig i julklapp. Vätskan blandas med svett som rinner från hans ansikte ner i skägget, droppandes på diskbänken. Han tar en paus och hämtar en kall från vinkylen som han försiktigt lägger mot pannan innan han knäcker den. Burken bubblar över och det rinner öl längs handen ner på golvet. Han skakar av drycken och fortsätter med hackandet. Plötsligt smälls ytterdörren igen. Mamma har kommit hem. Han försöker zoona ut när hon vandrar in i köket och meddelar att hon snart ska i väg på träning. Hundarna är hemma från dagis och slickar honom på benen. De gnyr och sneglar på sina matskålar. Han lägger ifrån sig kniven och ger dem mat. Deras tungor kastar matkulorna fram och tillbaka och på nolltid har de glufsat i sig all sin mat. Han återgår till hackandet och torkar bort nya salta droppar som bildats vid hårfästet.
Det drar utmed byxlinningen när han böjer sig ner för att ta fram en stekpanna i en utav lådorna under spisen. Läderskärpet klarar inte av att hålla inne kulan på magen och jeansen har återigen glidit lite för långt ner. Han pustar ut över att vara själv i köket. Att inte behöva höra klagan över att rumpan syns eller över den slitna t-shirten med hål under armarna som han vägrar att slänga.
Med en duns sätter han sig i fåtöljen, lutar sig bakåt och lägger upp fötterna på den mossgröna pallen. Han sträcker sig efter fjärrkontrollen och slår på sitt favoritprogram. Han sjunker djupare och huvudet tynger sig fram mot bröstet. Ögonen sluts och huvudet faller sakta tillbaka.
