“Mamma!!!” skrek hon flera gånger tills tårarna började rinna. “Pappa!!!” fortsatte hon med gråten i halsen. “Mormor, Lova var är ni?” 

Iförd sin lavendelbaddräkt satte hon sig på en sten längs stranden nedanför stugan och grät. Mormors marinblåa baddräkt hängde bredvid moderns svarta bikini på räcket till bastustugan. Hon hade aldrig känt sig så ensam. Med bestämda kliv gick hon in i skogen för att återuppta letandet. Barren rev hennes små bara fotsulor, myggen strömmade mot de bleka armarna och solen grundade för fräknar i ansiktet. En bit in från stigen växte blåbär. Hon tog ett bär och tänkte på den knapriga smulpajen de brukade baka om hon plockat minst två koppar fulla. Ivrigt tryckte hon in en näve bär som färgade hennes läppar blå och spred en lila-röd skugga runt munnen. Djupare in i skogen hördes ett surrande ljud. Nyfiket följde flickan surret utan att se vad hon följde efter. Framme vid den gigantiska gamla eken ökade ljudnivån på surrandet. Efter att ha tittat åt höger, vänster och sedan ner i marken förstod hon att det bara fanns en riktning kvar, uppåt. Inuti trädet satt ett naturfärgat klot i samma storlek som minst en fotboll. Flickan stirrade länge på den vibrerande bollen. Hon funderade på vad det var för något och letade efter något att peta på den med. Strax bredvid fann hon en pinne som var tillräckligt lång för att nå den skumma upptäckten. Flickan tog fart likt den gången hon skulle få ner en pappersklädd häst fastspänd i ett snöre. Det var på hennes femte födelsedag och efter en fullträff mot djurets mage, med lite hjälp av den äldre systern, hade massvis med godis regnat ner på golvet. Tänk om det fanns godis i den här bollen? tänkte hon.   

PANG! Lät det när klotet föll ner efter ett antal försök. Ur det vällde varken klubbor eller karameller, chokladpraliner eller godisremmar. Mot hennes fasa rusade hundratals förbannade getingar. Genast kände hon hur de svartgula varelserna attackerade ansiktet och blåbärssaften runt munnen. Plötsligt lyftes flickans fötter från marken. Getingarna cirkulerade runt henne i ett svart- och gulrandigt virrvarr.   

Svävandes i ett moln av getingar förundrades hon övere att de inte stack sina gaddar i henne. Flickan hade förstört deras bo som de jobbat på under hela sina liv. Getingarna tog henne högre upp och på en knapp sekund kände hon hur det sved till i munnen. Hon kämpade för att hålla ögonen öppna men misslyckades och somnade in.  

När flickan vaknade trodde hon att det var en dröm och att familjen väntade på henne nere vid bryggan. Men underlaget var inte lakan i bäddsoffan och det fanns inga armar för henne att sträcka ut. I stället låg hon på ett stort grönt blad tillhörande en solros. Två genomskinliga vingar sträckte sig på var sida av kroppen och hon kröp runt på sex små ben. En doft spred sig från blomman och hon sökte sig närmre dess nektar.  

Solrosens blomkorg såg ut som en gyllene äng med oändliga mängder med kuddar att hoppa på. Instinkten hon hade sa åt henne att dricka saften som solrosen hade att erbjuda. Den honungsliknande drycken släckte både hennes hunger och törst. Det var först när flickan var mätt som hon insåg att hon inte var ett barn längre. Hon tänkte på sin mor och hur mycket hon hatar getingar. Flickan flög högt upp i luften och landade på stugtaket. Där växte ett myller av gräs, mossa och diverse blommor. Här uppe kunde hon få en överblick av området. När hon spejat ett tag fick hon syn på sin mor, far och mormor som alla gick in i stugan.   

“Elenor, dags att gå upp nu!” sa fadern innan han öppnade dörren till sällskapsrummet. En oro spred sig när de insåg att bäddsoffan var tom. Baddräkten hängde inte på kroken. De gick ner till stranden för att se om flickan hade tagit ett dopp men det fanns inga spår av henne där. Modern knackade på i en av gårdsstugorna där storasystern fortfarande låg och sov.   

“Lova! Har du sett Elenor?” sa modern samtidigt som hon öppnade dörren.  

“Stäng dörren, jag sover!” svarade tonåringen.  

“HAR DU SETT ELENOR?”   

“NEJ! Jag vet inte vart hon är”  

“Hon har tagit på sig sin baddräkt” Paniken växte hos modern. “Hjälp oss leta nu!”  

“Mamma det är ingen fara, hon har säkert gått in i skogen eller något” 

“Varför skulle hon göra det?”  

“Jag vet inte mamma. Kanske för att hon är ett BARN. Det är ingen fara med henne. Låt mig sova nu”  

Modern följde tonåringens råd och jakten på dottern fortsatte in i skogen bakom stugan. Fadern satte sig i trädgården för att läsa tidningen. Det fanns en tanke att om flickan skulle dyka upp var det bra om någon befann sig i närheten. En insekt flög ner från hustaket och landade i en kruka med lavendel bredvid hammocken. Efter några blad var lästa föll tröttheten över fadern.  

Cirka hundra meter in i skogen var det nedtrampat i blåbärsriset ut mot vattnet. Det surrande ljudet ledde vägen fram till utkanten av stigen där modern fann femåringens kropp. Flickan låg i fosterställning med stängda ögon. Modern omfamnade flickan och bar henne i famnen. Fadern vaknade tvärt när hon kom tillbaka med deras djupt sovande dotter. Hon la försiktigt ner flickan på faderns mage. Bredvid dem fick hon syn på getingen som surrade obehagligt nära. Modern rullade ihop morgontidningen redo för att slå ner den obehagliga insikten. Getingen lyckades undfly sin död genom flera loopar i luften, innan den tog fart och stack sin gadd djupt i ena handen på flickan. Inte ens ett skrik kom från flickan när hon vaknade i sin egen kropp igen. Det kändes som om hon låg i en sjukhussäng när hon mötte sin mors ögon. Flickan förstod ingenting. Det var ju de som hade varit borta, inte hon.   

“Lova mig att aldrig försvinna sådär igen”, sa modern när hon kramade om sin dotter.  

“Bara om ni lovar samma sak”, svarade flickan.