Maria Lärde jag känna när jag började på innebandy 06-07 om jag minns rätt. Maria är en sådan vän som man vet att man alltid kommer ha, som säger de smartaste råden och vet bäst för mig. Hon säger det man vill att en vän ska säga när man har hamnat i trubbel. Maria bryr sig inte om vad andra tycker utan hon gör vad hon känner själv för att göra och är lite allmänt galen vilket jag älskar med henne. En fantastisk människa helt enkelt!

Sara, min finaste Sara. Det är så svårt att beskriva hur mycket hon betyder för mig. När jag började högstadiet 06 gick vi inte i samma klass men ändå på något vis via Emma lärde jag känna Sara, världens bästa och vi har varit bästa vänner sedan dess. Vi har fått gå igenom så mycket tillsammans både helt fantastiska minnen men även en del sorg. Sara är en sådan vän som man kan komma hem till utan att hon ens är hemma. När jag är hemma hos henne känner jag mig som hemma. Jag delar alla mina hemligheter och tankar med henne, hon är min andra halva och jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade henne. Jag vet att jag kommer ha henne livet ut. Hon är en sådan där vän-för-livet-vän på riktigt. 

Emma som jag träffade en morgon på roslagsbanan tillsammans med en klasskompis, vi började prata musik vilket ledde till att vi pratade Kent. Jag hade hört talas om en Hagelstorm på högstadiet och sedan fick jag köpa min första kentbiljett av henne. Allt gick så snabbt och jag märkte hur mycket jag trivdes med Emma. Tack vare att jag köpte biljetten och såg konserten med henne (och Erik) så fann vi varandra. För Emma är någon som jag har kommit hur nära som helst. vi har haft mycket svårigheter då vi missförstått varandra men det har jag nu insett att det bara fört oss närmare vilket jag är så lycklig över. Jag hoppas och tror att jag alltid kommer att ha min fina Hagelstorm.

Malin lärde jag känna via Rikard på en fest då vi pratade deeptalk och sedan fortsatte det bara på den linjen. Mitt första intryck av henne en gång när jag lunchade med Rikard och hans klasskompisar och Malin var med var att jag tyckte att hon var så sjukt himla unik och ball, redan då märkte jag att hon gör som hon vill och struntar i vad folk tycker om henne. Malin är en vän som förstår, som accepterar vilken väg man än väljer att ta, som är den starkaste vännen jag har trots allt hon gått igenom. Malin tar dagarna som de kommer och hon gör det med en positiv anda som smittar av sig och man känner alltid sig så glad och på bra humör i hennes närvaro. 

Rikard träffade jag för första gången på skinnaviksberget augusti tvåtusentio, sedan på popaganda o.s.v. Han är en vän som ingen annan. Vissa dagar kan jag hata honom medans andra dagar tycker jag att han är helt fantastisk(vilket han oftast är). Det är nog när den där dryga retsamma Rikard kommer fram som det känns lite som syskonkärlek, alltså att man kan retas och retas men den andra vet att det bara är på skoj. Jag vet inte hur många gånger han har lurat mig i saker. En dag sa han att han älskar Justin Bieber och jag gick på det. Ja så lättlurad är jag och det vet Rikard. Han är ingen som man pratar djupa saker med, i alla fall inte jag men det är skönt att ha någon som man bara kan släppa allt jobbigt med också! Jag vet ju att han bryr sig ändå, även om han inte visar det på bästa sätt ibland. Men att trots efter en kort romans mellan oss förrförra hösten har Rikard förblivit min bästa killkompis. 

Rebecka har jag inte känt länge men trots det har jag kommit henne närmre än vad jag vanligtvis gör med folk jag inte känt länge. Vi träffades första gången på fest vid ängsholmsbadet och det jag kommer ihåg från henne då var att hon sa "lol" hela tiden. Rebecka är helt underbar och vi har mycket gemensamt, vi förstår varandra och efter de månader jag känt henne känns det som att jag känt henne i tre år redan. Jag älskar hennes humor, speciellt när hon imiterar sin pappa i norrland, så himla roligt! Varje gång jag träffar henne växer hon i mina ögon och jag känner då att Rebecka är inte någon som jag vill förlora.

Malin är en av mina äldsta vänner, var ska jag börja? Ja vi träffades i badmintonhallen när jag spelade och vi åkte på Katerineholmslägrerna tillsammans med bla. Therse. Efter några år slutade jag men vi fortsatte hålla kontakten, vi tre. Malin och jag har alltid sett till att ses i mellan åt och hela tiden hålla kontakten och uppdatera varandra om våra liv. Filmkvällar med Therese och turer i staden. För Malin (och Therse) kan jag berätta allting, det finns inget hinder för jag litar på dem till hundra procent. Varje gång vi ses är det som att tiden stått stilla, vi catchar up och det är inte pinsamt någonstans, vi vet hur vi båda fungerar och accepterar varandra. Vi båda gick i genom nitar och svartmålade ögon med skrikmusik närmast hjärtat, vi tog oss ur den fasen och vandrade vidare tillsammans. Malin är utan tvekan en av mina bästa vänner och jag är så tacksam för att jag har henne.

Amanda är en utav mina vänner som sticker ut (på ett positivt sätt). Det finns i mina ögon ingen människa med ballare stil. Den tjejen kan klä sig i vad som helst och fortfarande vara snyggast. Amanda lärde jag känna i min skola på fotografisk bild B om jag inte minns fel, sedan började jag följa hennes blogg och vi började snacka mer och mer och vi klickade. Fikor i staden, fotolektioner i både foto B och C, luncha i matsalen, häng hemma hos Maria, fester. Amanda är lite som Maria att hon säger vad som är bäst för mig även om det är hårt att höra och hon menar alltid väl. Även om vi inte ses så ofta längre vet jag att jag endå har henne kvar och det betyder guld för mig.

Pt 2 kommer inom kort...