När allvaret har blivit ett skämt när tystnaden skräms vad är det som hänt.


Den 31 maj tog jag och Amanda oss ner till Göteborg. Jag begav mig sedan vidare mot Mölndal och Ellis. Där promenerade vi på kvällen.


Och åt scones till frukost. På söndagsmorgonen var jag såhär glad för jag skulle på Kentfest på Ullevi.


Det var inte, som tur var, en lång kö när vi kom dit en timme innan insläpp.


Som ni kanske vet är Kentfest en festival och därför var det ett antal konserter innan Kent. Bland annat fina Tove Lo och tråkiga Junip.


Sedan var det snart dags.


Det var till och med nedräkning och alla skrek till under kentiga nummer som 747 och 500.


Efter en kvarts nedräkning spelades introt till något som vi inte kände igen men efter ett tag insåg vi. Vi kan väl vänta tills imorgon. Wow. Och sedan Mirage i vanlig ordning. Så otroligt snyggt.


Och vi fick Dom andra som jag gillar fortfarande gillar väldigt mycket. Men det bästa av allt S v e r i g e. Och det fantastiska talet som Jocke höll precis innan om att vi ska "sparka ut de rasistiska krafterna i Europa". Lyssna och njut.


Och till tonerna av Mannen i den vita hatten i nästan vanlig ordning blev det en konfettifest i blått och rosa. Älskade älskade band.



På morgonen därpå flög jag från Göteborg iförd nyinköpt fanig rosa kenttröja till Stockholm.
 
Därefter var jag ju på Amandas student och på Markus relesefest på Riche som ni vet från inlägget nedanför.

Avtryck
* m

<3




ditt namn:
slipp skriva igen

din mail (bara jag får se)


blogg/hemsida:


dina ord:

Trackback